GLAD PÅSK!

 
 
Önskar alla vi i Skogalund 

Att Göra Eller Inte Göra? Det Är Frågan

Dagens insikt:
 
"Jag hade inte behövt göra det jag gjorde i dag
om jag hade gjort det, när det borde ha gjorts."
 
Alltså har jag skapat ännu ett ordspråk att lägga till samlingen.
Alltid något att glädjas över....
 
Pelle Jöns tycker också att livet är upp och ner just nu

Lördagsnöje De Lux

Finns det något bättre än att spendera lördagskvällen med sina barn?
 
I morgon ska Minou stå i cafeterian i skolan när hennes klass har anordnat tävlingar.
Det föll på Minous (min)  lott att baka bullar tills dess.
 
 
Vi började med att åka till City Gross för att handla de ingredienser vi behövde.
Vi ville handla lite annat också,
annars hade det räckt med att åka till ICA Fornåsa.
Det tog några (trevliga) timmar där
och vi återvände hem med bilen full av mat och andra nödvändigheter.
 
Vi bestämde att vi skulle baka både kardemummabullar och kanelbullar
och vårt mål var att det skulle bli höga bullar
så vi gräddade dem i muffinsformar.
 
 
Vi kan väl inte påstå att alla bullar blev så höga som vi planerat
men det var ändå inom gränsen för vad vi hade förväntat oss...
...goda blev de i alla fall :-)
 

Nu hoppas jag att bullarna går åt som smör i morgon!
 
 
Godnatt och sov gott allihopa!
 
 

Äntligen Lugna Nätter...Zzzz

För ett tag sedan började Nora löpa.
Eftersom vi har kastrerat både Hugo och Moses
så behöver vi inte vidta några särskilda åtgärder när det är löptider.
Tack och lov!
 
 
När Hugo flyttade hem till oss hade vi honom på foder,
uppfödaren hade tänkt att hon skulle använda honom till en parning någon gång.
Så småningom ändrade hon sig och vi fick köpa loss Hugo.
Eftersom Nora och Hugo är helsyskon valde vi att kastrera honom,
de hade blivit så beroende av varandra
så vi kunde inte se hur vi skulle kunna ha dem åtskilda under hennes löpperioder.
 
 
Det fungerade bra under årens lopp,
jag tror inte att Nora såg Hugo som en ev tilltänkt barnafader när hon löpte,
om han gjorde något närmande blev han snabbt tillrättavisad.
 
Så småningom kom Moses in i vår familj.
Eftersom vi enbart hade goda erfarenheter av att kastrera en hanhund
så var valet inte svårt att göra så med Moses också.
 
Moses kastrerades när han var runt ett halvår gammal,
alltså hade han inte förstått att han hade ett kön ännu.
Allt har fungerat hur bra som helst!
Fram till nu....
 
 
Jag vet inte vad som har hänt
men det verkar som att Nora har fått upp ögonen för Moses vid det här löpet,
Moses har däremot inte förstått någonting...
...men han störs väldigt mycket av att Nora inte kan sluta att uppvakta honom.
Tyvärr sker den här uppvaktningen på nätterna,
i vår säng...
 
Ibland undrar man ju varför vi en gång tänkte att det skulle vara trevligt att ha en hund i sängen...
...jag gissar att vi aldrig hade kunnat förutspå det här.
 
När Nora hade sitt höglöp var det som kalabaliken i Bender i vår säng!
Moses var helt ifrån sig och bara skällde och skällde
medan Nora satt och trånade efter honom.
 
Jag kände mig som en småbarnsmamma som inte fick sova för sina barn.
Dagarna blev som ett töcken efter all sömnlöshet.
 
Tack och lov så gick det ju över!
När det var som värst
undrade jag om det någonsin skulle göra det.
 
Nu är Noras löpperiod slut.
Det är ungefär sju månader kvar till nästa gång,
tack och lov.
 
 
Nu sover alla voffar som små stockar på nätterna
förutom att Moses vaknar framemot småtimmarna och vill gå ut och kissa,
men efter kissestunden så somnar han om och sover så gott igen.
Det gör jag också!
 
Jag inser att det här kommer att upprepas
men jag föredrar att ignorera det.
 
En tid efter löpperioden
kan Nora bli frusen och "urken".
Första gången det hände
trodde vi att hon var sjuk,
vi åkte till veterinären som skrev ut penicillin.
När det hände vid samma tidpunkt efter löpet som följde
insåg vi att det nog inte var någon sjukdom
utan helt enkelt en "naturlig" åkomma.
Nu har det varit likadant i flera år,
det är visserligen säkert jobbigt för Nora,
men vi människor behöver inte oroa oss för hennes hälsa 
så länge det följer den vanliga ordningen.
Vi pysslar om henne lite extra
och självklart lägger vi på henne en filt när hon behöver det.
 
 
Jag har funderat mycket på hur man får det att fungera
när man har både löpande tikar och okastrerade hanar i samma hem,
det måste ju vara ännu svårare än hur vi har det.
 
Blir vi någonsin ägare till en ytterligare en tik någon gång
så kommer jag att förespråka att vi ska kastrera henne.
En tik som ändå inte ska få några valpar
måste väl ändå må bättre av att inte vara fertil?
Eller vad tror ni?
 

Lite Dittan Och Lite Dattan

Min ambition är att jag ska klara av att göra åtminstone ett blogginlägg i veckan
men jag lyckas visst inte ens med det....
Det har varit lite mycket nu den senaste veckan
så då blir bloggen lidande.
 
Vi har i alla fall varit lite duktiga min kära make och jag.
Vi har varit med två stora lass till soptippen,
det ena var mest vinterns ensilageplast
och det andra var en massa jox som var superskönt att bli av med.
Vi har pantat alla burkar och petflaskor!
Jag skäms,
men jag tror att det var ett och ett halvt år sedan vi gjorde det senast.
Det var inte bara fördelar med att vi gjorde det där grovsoprummet
för lika lång tid sedan... ;-)
 
Jag har äntligen lagat staketet till bantarhagen,
det där lilla trästaketet som Da Capo sparkar sönder hela tiden....
Nu är alla spjälor ditskruvade med minst två skruvar
så nu vore det väl sjutton om det inte skulle hålla!
Jag håller också på med att lägga stenplattor under staketet
men med det är jag inte ens halvvägs.
 
I dag har jag eldat upp en massa skräp.
Det har rasat massor av grendelar från vår ek
under vinterns stormar som behövde tas omhand
(fast här har det nog egentligen bara varit kraftig blåst, om jag tänker efter).
Vinterns granris eldade jag också upp,
det är så himla mysigt att elda granris
det knastrar och sprakar så mycket.
 
En sak som är lite lustig
är att det har trillat ner så många kottar från eken den här vintern.
Det har aldrig hänt tidigare.
Jag gissar att det är något djur som haft vår ek som kottgömma under vintern,
men vilket djur gör så?
Ekorren?
Det konstiga är att kottarna inte ens ser ätna ut,
så den som gömt dem har nog glömt bort det.
 
Inomhus har jag fixat nya rosa sofföverdrag
och sytt nya kuddfodral.
Vi har en gammal soffgrupp från 50-talet,
från DUX (finns det ens längre?)
hursomhelst så vill jag absolut inte att den ska bli förstörd
och det lär den ju bli på två röda utan överdrag,
eftersom hundarna använder sofforna lika mycket som vi människor.
Så det gäller att ha många överdrag att byta med,
de blir ju smutsiga väldigt fort den här årstiden när det är mera jord än gräs utomhus.
 
 
Jag har snart virkat klart en mormorsruteduk
till matrummet också.
Den är mest vit och rosa med lite inslag av några få pastelliga färger,
jag ska visa den när den är klar.
Mitt mission är att jag ska ha gjort "vår" här hemma innan påsk
och den här våren är jag så rosa-sugen
så jag behöver sy både gardiner, stolsdynor och olika kuddfodral.
Jag blir nog inte klar i tid
men det är i alla fall ganska bra att ha en deadline,
annars blir det nog inte ens klart till midsommar ;-)
 
 
I går var vi på vårt favoritcafé i Väderstad.
De har "världens" godaste räkmackor!
 
 
Hästarna då?
undrar ni säkert.
Ja de går där i sina hagar....
Just nu njuter de av solen och värmen
och jag har ständigt dåligt samvete...
I nästa vecka hoppas jag att jag ska komma igång med Da Capos promenader.
Nu är ju isen på vägarna borta sedan ett tag tillbaka
så nu har jag absolut inget att skylla på längre.
 
Jag vill ju komma igång egentligen!
Men jag är ju alltid så himla trött....
...och då försvinner lusten liksom :-(
 
I kväll är jag supertrött,
så nu blir det godnatt!
 
Ha det gott allihopa!

Trettioen!!

Äntligen, äntligen!
 
Efter massor med år
har Hanse till slut sett till att de bilar vi inte använder
som står på vår parkering,
har körts iväg till skroten.
 
Det var hur lätt som helst!
Han bara ringde en firma som kom och hämtade dem.
Konstigt att det skulle behöva ta sån tid....
 
När bilarna försvann
uppdagades något annat,
som liksom har smält in i röran där på parkeringen.
Nämligen en massa bildäck!
Fråga mig inte varför de legat där,
jag har ingen aning.
 
Gissa vem som tog hand om dem!
Det tog dryga en och en halv timme
men nu står de så fint staplade allihop,
istället för att ligga utspridda lite här och var.
Hur många däck tror ni det var?
 
 
I morse var jag så nöjd
när hela parkeringen var tom,
så när som på min bil.
 
 
Härliga tider!

Ingen Vidare Bra Vecka

Jag vet inte riktigt vad som har hänt
jag har ju känt mig mycket piggare och gladare en ganska lång tid
men nu är det som om luften alldeles har gått ur mig.
 
Jag vet ju sedan gammalt att det är så jag fungerar
men numera är de bra perioderna mycket längre än de var förut
så jag tror ju att det ska förbli så för alltid.
Att jag aldrig lär mig...?
 
Ja det är bara att gilla läget,
jag kan tyvärr inte göra så mycket åt det.
Det tar minst lika lång tid att läka efter en utmattningsdepression
som det tog att hamna där, sägs det ju.
Jag skulle vilja påstå att det tar längre tid att läka!
 
 
I förra veckan var Minou, hennes klasskompis Emelie och jag
och hälsade på i en hästverksamhet där de ev ska göra praktik i vår.
Det är en kombinerad shetlandsridskola
och islandshästverksamhet.
Den har bara funnits i ett år
och ägaren har inte haft elever tidigare,
kanske är det därför hon är extra mån om att hon ska kunna uppfylla alla krav som skolan har?
De andra praktikplatserna Minou har varit på
har inte varit särskilt seriösa, tycker jag
och då är det ändå ställen som har haft mångårig verksamhet och många elever.
Den här kvinnan vill i alla fall att det ska bli något riktigt bra av det hela,
så det första är ju då att träffa eleverna så de alla kan känna att det här känns rätt.
 
 
När vi var där i förra veckan blev vi rundvisade på anläggningen
och vi pratade och diskuterade både praktikens innehåll
och en massa annat hästrelaterat.
Monika är en öppen och lättpratad person
så en och en halv timme bara flög iväg.
 
I tisdags var det dags för ytterligare ett besök.
Monika ville se Minou och Emelie rida
innan de slutligen bestämde om det skulle bli praktik.
De red ut på tur tillsammans alla tre
(medan jag hittade en pizzeria i Norsholm att tillbringa väntetiden på)
och den hade tydligen gått bra,
för nu bestämdes det att tjejerna skulle göra sin praktik där.
 
 
Det är så roligt att se andras stall, tycker jag.
Jag får inspiration till att göra om i vårt eget,
det finns alltid en massa saker man kan förbättra.
Hos Monika var det sadelkammaren som inspirerade mig,
den var visserligen liten
men jag gillade hur hon hade inrett den.
 
Vår egen sadelkammare är en enda stor röra just nu,
jag vill utrymma den helt och hållet
och sedan börja om från början med att "bygga upp" den.
Nu när vi inte har några hyresgäster längre
skulle vi kunna ha färre sadelhängare
och kanske göra en vägg för täckeshängning där i stället....
Vi har ju en annan sadelkammare i samma hus som garaget också
och den behöver också omorganiseras.
Där har vi saker som bara används ibland
men jag behöver kunna få in fler såna saker från vanliga sadelkammaren,
så det blir luftigare i den vanliga.
 
Hur har ni andra det i era sadelkamrar?
Skulle ni inte vilja göra ett blogginlägg om det?
Det skulle vara jätteroligt att se och få ideér från er!
 
Ja detta blev ett något spretigt blogginlägg...
...precis lika spretigt som livet självt är ibland.
 
I dag börjar min jobbarhelg
så jag vet precis vad jag ska göra de närmsta dagarna.
Hoppas ni får en bra helg allihopa!
 
 

Kärlek och God Sås

Tack för alla kommentarer till mitt förra inlägg!
 
Det här med kärlek är ju inte alltid så lätt....
Både Hanse och jag har ju haft förhållanden innan vi träffades,
faktum är att ingen av oss var fria när vi blev kära i varandra.
Kanske är det därför,
för att vi faktiskt fick kämpa en hel del för att det skulle bli vi till slut
och att det skulle bli accepterat av våra närmaste,
som vi är extra tacksamma över att ha varandra?
Eller så är det för att vi var ganska "gamla" när vi träffades,
så vi insåg vidden av vad vi hade turen att vara med om
på ett annat vis än vad man gör som lite yngre?
Eller så är det helt enkelt så att vi passar väldigt bra ihop.
 
En sak som min pappa sa till oss en gång
har jag verkligen tagit fasta på.
Det var att det är viktigt att ta i varandra varje dag.
Och med att "ta i varandra" så är det naturligtvis att göra det kärleksfullt.
En kram, en puss, en smekning på kinden
eller något annat som får ens partner att känna sig älskad
och betydelsefull.
 
I början av ett förhållande är det ju inte svårt att följa
det är ju snarare så att det kan vara svårt att låta bli varandra.
Men när vardagen smyger sig på
När man får barn och ingen får sova ordentligt på flera år,
när barnen blir större och kräver väldigt mycket av sina föräldrars tid
det är man inte får glömma
att man är ett par som faktiskt var väldigt förälskade i varandra en gång i tiden.
Att det man har i dag
är resultatet av den kärleken.
 
Jag ska inte påstå att vi lyckats med att ta i varandra varje dag
under våra år tillsammans.
Men ju oftare man gör det
desto mer stärks kärleken
och man har kvar den där känslan som fanns i början.
 
Mina föräldrar levde efter den devisen pappa delade med sig av
och jag måste säga att deras äktenskap var väldigt kärleksfullt
ända till slutet.
 
 
Efter mitt förra blogginlägg
skickade Marianne en länk till mig med en kärlekssång
som hennes bror Thedde och hans fru Mari-Anne har spelat in.
Jag tyckte genast att den var jättefin,
jag var på jobbet när jag "fick" den
men när jag kom hem var jag bara tvungen att skriva av texten till den
så jag lättare skulle kunna lära mig att sjunga till den.
 
 
Blocket med sångtexten blev liggande på soffbordet
och nästa kväll när Hanse kom hem från jobbet fick han syn på den.
(han sover oftast när jag kommer hem från jobbet)
 
När jag kom hem från mitt jobb ett antal timmar senare
var han faktiskt vaken,
så han frågade mig vad det var för fin text "jag" hade skrivit.
Jag spelade melodin för honom
och han tyckte precis som jag (och Marianne)
att det var en jättefin låt.
 
Jag har aldrig länkat från youtube förut
(vad jag kan komma ihåg)
men jag ska göra ett försök.
HÄR är Thedde och Mari- Anne!
 
Här är en bild på en (vad jag tror) ung Mari-Anne ♥
(som jag har snott från Mariannes blogg)

Lite värdsligheter måste jag dela med mig av i dag också!
 
I början av 90-talet jobbade jag på ett gruppboende för utvecklingsstörda.
Den person som jag jobbade helg tillsammans med
var ganska matlagningsintresserad
så det blev många smarriga festrätter på helgerna.
 
En sak som jag faktiskt inte lagat på åratal
är hennes goda champinjonsås.
Nu när jag lagade den igen för ett tag sedan
var den godare än någonsin!
Och jag "måste" helt enkelt äta den en gång i veckan.
Jag bara måste dela med mig av receptet.
 
 
VÄRLDSGOD SÅS:
* 1 burk Creme Fraiche
* 1 burk champinjoncreme (konserv)
* ½ krossad köttbuljongtärning
* 1 tsk svartvinbärsgelé (jag tar nog det tredubbla, minst)
* 1 msk grovt krossad rosé- eller svartpeppar (jag tar finmalen svartpeppar, lite efter behag, det blir nog inte 
    en  hel msk) 
* 1 krossad vitlöksklyfta (jag tar 2-3 i stället, eftersom jag älskar vitlök)
 
Blanda alla ingredienser och låt få ett uppkok.
Klart!
 
Enligt receptet ska denna sås serveras till en konjaksbräserad Tuornedos
men vi har ätit den till stekt eller grillad oxfilé i skivor.
En gång åt vi den till fläskfilé också
och det gick precis lika bra.
 
Vi äter den till någon form av ugnsstekt potatis
och gärna ugnsrostade rotsaker också,
en sallad till (gärna med fetaost i)
och man är i sjunde himlen!
 
*****
 
Jag har varit ledig i helgen.
I går fick vi nästan alla utesysslor gjorda redan före kl 12
så då gjorde jag flera "en sak om dagen" på eftermiddagen.
Jag sydde om ett par köksgardiner så de blev lite längre
och jag sydde nya tv-rumsgardiner.
 
 
Jag satte upp alla gardiner utan att putsa fönstren...
....det får bli när det blir varmare.
Eventuellt.
Jag vände till en massa också!
Det gör jag alltid när jag är kreativ....
....fråga mig inte varför det alltid blir så.
 
I dag skulle jag naturligtvis bringa ordning i oredan
men det gjorde jag inte....
När vi var klara med våra utesysslor för dagen
var min kropp alldeles trötter,
så den fick vila.
 
Jag har i alla fall gjort två "en sak om dagen" i dag
så jag får helt enkelt vara nöjd med det.
Det kommer helt säkert flera dagar när jag kan plocka i ordning här inne.
Eller så hinner jag starta upp ett nytt projekt och vänder till ännu mer.... ;-)
 
Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt bra helg!
Jag är nöjd med min
även om den enda grejen jag egentligen planerat inte blev gjord
men det finns ju fler dagar :-)

Bästa Stunden På Dagen!

Jag har tyvärr inte fått till det att svara på era kommentarer på förra inlägget,
förlåt!
Jag jobbar på att göra det i morgon eller i övermorgon ;-)
 
I dag har det varit jobbardag.
En rutin vi har varje dag på jobbet är att gå och handla.
Jocke bor mitt i centrum
och mitt i centrum i Motala finns bara en enda mataffär.
Östenssons

Hanse jobbar också mitt i centrum,
faktum är att vi nog bara jobbar max 100 m från varandra.
 
I dag hände något som händer oss ytterst sällan.
Jag hade varit på Östenssons och handlat åt Jocke
och när jag precis lämnade butiken så kom Hanse gående där på trottoaren,
han hade lunchrast och var på väg till Östenssons för att köpa sig lite lunch.
 
När jag täffar på Hanse så där oförhappandes så blir jag så himla glad!
Det låter säkert jättefånigt,
men det gör att hela återstoden av min dag blir positiv.
 
Även Hanse blir så där glad av att träffa mig när han inte förväntar sig det,
så det blir som den naturligaste saken i världen att vi kramar varandra då
och självklart blir det en puss också.
 
 
Vi är visserligen rätt så gamla och dessutom är vi mitt i stan
men det spelar liksom ingen roll,
vi blir så himla glada när vi träffar på varandra helt oväntat att vi inte kan låta bli att kramas.
 
I dag fick vårt möte en extra dimension.
Det råkade gå förbi två små killar när vi kramade om varandra
och en av dem var väldigt fríspråkig.
 
"Är det där din man?" frågade han mig.
(Jag gissar att han tyckte att det var lite tokigt att vi kramades och pussades mitt i stan)
"Ja det är det" svarade jag.
"Har ni varit tillsammans länge?" frågade han.
"Ja det har vi" svarade vi. "Snart tjugo år".
"Var du snygg när ni träffades?" frågade killen mig.
Hmmmm.....tack för den passningen, tänkte jag
men både Hanse och jag svarade
"Ja det var jag/hon"
"Det kallar jag äkta kärlek" sa killen.
 
Nu kan man ju tolka det här på lite olika vis (eller inte...?),
men min tolkning är att jag antagligen borde vara väldigt glad över att min man fortfarande älskar mig
trots att jag numera ser ut som jag gör.
Själv tycker jag ju att vi nog har åldrats lite båda två sedan vi träffades,
men det är kanske bara ett önsketänkande?
 
 
Ja, ja...
vårt möte gjorde i alla fall min dag i dag.
Inget kan vara  bättre än att träffa sin älskling en liten stulen stund.
 

Tre Timmar Och Tjugofyra Minuter

Natten mellan lördag och söndag
föll det massor av snö här i Långskogen.
Hanse hjälpte mig att skotta fram min bil så jag skulle kunna åka till jobbet på söndagsmorgonen.
 
När jag åkt iväg så hade Hanse några timmars jobb framför sig här på gården.
Prio ett var att få på plogbladet på vår fyrhjuling,
vi hade det på agendan redan i november
men det kom liksom av sig eftersom det var så varmt.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser var plogbladet på plats,
nu skulle här skottas!
 
Eller inte....
 
Vi kör ju inte fyrhjulingen så ofta
så "naturligtvis" startade den inte.
Batteriet var antagligen urladdat
så det var bara att sätta det på laddning.
 
I går kväll efter Hanses jobb
var det så dags att starta den och börja skottningsarbetet.
Tror ni att den startade?
Icke!
 
En ny batteriladdare letades upp och maskinen sattes på laddning igen.
 
Nu är det så att jag har inte kört fyrjhjulingen sedan förra vintern
och jag har absolut inget minne varken av hur man startar den eller hur man sedan kör den.
Samtidigt hade vi en avtalad tid hos vår höbonde
om att vi skulle komma och hämta ensilagebalar i kväll.
På vintern är det nämligen så att lastmaskinen även används som snöplog
så man får liksom anpassa sig lite efter när den är hemma,
när man ska hämta foder.
 
 
Vad gör man då?
Bilen med släpkärran står längst nere på gården
och är insnöad,
snöplogen vill inte starta...
...jo man skottar för hand.
(Perfekt för min gamla onda kropp)
Gissa hur lång tid det tog för mig att skotta hela vår gårdsplan
och backen upp till vägen?!
Jag var precis färdig när Hanse kom hem från jobbet :-)
 
 
Trots min skottning
så ville inte bilen samarbeta med oss.
Det slutade med att vi fick dra upp den till vägen med traktorn.
 
 
När vi väl var hos vår höbonde
så visade det sig att han bara hade en ensilagebal hemma
och vi hämtar alltid två i taget.
Så det blev en tripp till en grannby för att hämta balar där i stället.
Vår höbonde har väldigt mycket mark
och som de flesta bönder köper han upp mark när det blir något till salu i närheten,
vilket gör att han har ägor vida omkring.
Han levererar ensilage till väldigt många privatpersoner
och även till en ridskola.
 
 
Hur som helst så fick vi vårt ensilage
och åkte hem.
När vi kört ut en av balarna och var klara för dagen med det
ville jag att vi skulle testa om fyrhjulingen startade efter uppladdning nr två.
 
Den startade direkt....
 
Vem har sagt att livet ska vara enkelt?
 

Gårdagens Mission

Något jag länge velat göra
men inte kommit mig för att ta tag i,
är att städa, rensa och organisera i pysselskåpet.
 
 
 Det var några år sedan jag fixade ett pysselskåp,
både med tanke på mig själv och barnbarnen.
I början var det så fint där inne...
...men allt eftersom tiden gick så blev det mer och mer stökigt.
Fler saker fick flytta in
och snart hade inga saker sin egen plats.
 
 
I går tog jag tag i det.
Ut med allt från skåpet!
Hela tvrummet blev belamrat och även matrumsbordet
av allt som varit inknökat.
Sedan tog organistationen och rensningen vid.
Faktiskt tog det inte så lång tid som jag trodde.
Jag hann till och med klä in burkar med fint papper
som jag ska förvara pennor, saxar och sånt i.
 
En låda är kvar att klä in, så den också blir fin.
 
Minou och jag tog en sväng till Ikea på kvällskvisten
där köpte jag nya tuschpennor och små saxar till gullungarna.
Nästa gång vi åker dit ska jag köpa pärlplattor också
och så ska jag försöka hitta färgpennor i många färger här i stan.
Några fler målar- och pysselböcker står också på önskelistan.
 
Gullungarnas egna hylla.
 
I dag är det underbart väder!
Som gjort för att ta en promenad med Da Capo.
Men jag har sån himla värk i mitt högra knä
(jag brukar ha besvär med det om jag anstränger det mycket
och de senaste dagarna har jag sprungit upp och ner i trappen massor
och just trappor är visst det som mitt knä tycker sämst om)
och antagligen spänner jag mig när jag går så nu har jag fått rejält ont i ljumsken också.
Så i dag blir det vila mellan alla måsten.
 
Jag har bestämt mig för att jag måste unna mig lite mer hästumgänge.
Jag behöver ha roligt med mina pållar!
Inte bara allt det omvårdande.
Jag ska börja med att promenera med Da Capo.
Det är ju så länge sedan han reds nu
så vi får göra en repetition av inridningen,
tänkte jag.
 
 
Egentligen har jag bestämt att jag ska ge mig någon månad först
med att fixa här inne i huset.
När våren kommer är det skönt om så många inomhusmåsten som möjligt är avklarade,
men när det är så här fint väder blir jag ju sugen på att tjuvstarta.
Nåja,
det blir inget av med det tyvärr...
 
Om några timmar ska jag åka till mamma och fixa med hennes räkningar
sedan börjar min jobbhelg,
31 timmar ska arbetas på lite drygt två dygn
(från fredag kl 18 till söndag kl 22).
Phu!
Man är allt ganska mör efter helgen...
 
Nu önskar jag er alla
en riktigt trevlig helg!

Lite Tankar Om Det Nya Året

Ja jag är verkligen "sen i starten" med det här inlägget
det är ju inte så långt kvar tills det redan är februari.
 
Det där med att avge nyårslöften är faktiskt en bra grej
tycker jag,
om man kan hålla dem förstås.
Även om man inte kan hålla dem så är det ju i alla fall bra att man försöker att förändra sitt liv
till något som man tror ska bli bättre,
annars står man ju alltid och stampar på samma plats hela tiden.
Inte för att det egentligen behöver vara ett nytt år för att göra förändringar
men det underlättar på något vis.
 
När jag berättade om mitt nyårslöfte
så sa ett av mina kloka barn
(jag tror att det var Cindy)
"Det där nyårslöftet har du väl redan haft förut"
och det har jag nästan,
jag har bara gjort det lite mindre omfattande den här gången.
Men skam den som ger sig!
 
Varje dag som jag är ledig från jobbet och som jag inte är hos min mamma
ska jag göra en sak utöver mina vanliga sysslor.
På så vis kanske jag någon gång kommer ifatt med allt som släpat efter i åratal.
Det känns jättebra
och jag har so far lyckats med det.
 
En dag gjorde jag en storrensning i mitt städskåp
det har behövts i flera år men har alltid blivit bortprioriterat.
Det tog en hel dag!
(Ja det som var kvar av dagen när alla måsten för den dagen var gjorda, förstås)
Men nu är det rensat och sorterat efter konstens alla regler
och jag njuter varje gång jag öppnar dörren dit in.
 
 
I dag klädde jag in en liten låda med julpapper
där vi ska förvara julens nyinköpta vita kulor.
Ja jag slängde ut granen också!
 
 
Andra dagar har jag gjort rensningar bland papper,
sorterat grejer,
skapat ett eget ställe för ting som inte har en egen plats,
storstädat kylskåpet
osv
 
Vad det gäller hästarna så har jag en önskan om
att jag ska orka att ha lite roligt med dem i år,
det är ju så tråkigt att bara ha ork med det man måste göra...
 
Lite mera hälsotänk behöver jag få in i min vardag också.
Mera promenader och nyttigare mat i första hand.
 
I dag kommer gullungarna!
Så nu ska jag bege mig till stugan och fixa till lite där innan de anländer.
Det blir dagens "grej".
 
Ha en bra helg allihopa!
 
 

Nu Är Glada Julen Slut!

 
I går åkte gullungarna hem till sig
och här blev det alldeles tyst och stilla,
så konstigt det kändes.
 
 
Som vanligt har det varit alldeles underbart att få träffa våra små hjärtegryn!
Det är så tråkigt att vi ska bo så långt ifrån varandra
men samtidigt är jag så himla tacksam att vi har en egen stuga till dem
så de kan vara här länge när de väl är här.
(Ja jag kanske tjatar om hur tacksam jag är över det
men jag är verkligen det
och det slår mig naturligtvis extra mycket just under de perioderna
de är här i sin stuga)
 
 
En annan sak som jag också är väldigt tacksam över
är att ingen av våra andra barn
är avundsjuk eller missunnsam över att vi har en stuga till Cindys familj.
I vissa familjer kanske något eller några barn skulle tycka att det var orättvist,
att vi hellre skulle fördela våra gåvor rättvist mellan barnen,
men alla är överens om att det är bättre att den del av vår familj som bor långt bort
ska kunna vara hemma mycket mera än vad de hade kunnat om vi inte hade haft stugan.
 
 
I morgon är det jobbardag för min del
och på tisdag har Hanse och jag vår sista lediga dag tillsammans
för den här julen.
Det finns lite som jag vill att vi ska styra med
vi får se om jag får med honom på noterna.
 
 
I övermorgon är det Nolies 6-årsdag.
Jag hoppas verkligen att hela familjen får vara friska då,
vi var på Bill och Bulls lekland i fredags
och det verkar som att Flora blivit smittad av maginfluensa där,
då hon kräktes flera gånger i natt.
(Som tur var hade de hunnit komma hem, så de inte var på resande fot när det bröt ut)
Så himla tråkigt om de inte är friska på Nolies dag!
 
 
Jag önskar er alla en trevlig trettondagsafton!
 
 
 
Hihi...jag tog massor med kort på nyårsafton, både med min och Cindys mobil
för att få det ultimata familjefotot
 men hur man än bär sig åt så är det alltid någon som inte visar sin bästa sida.
Det här är i alla fall mitt favoritfoto eftersom det speglar kärleken mellan
Cindy och Mattias.
 
 

Gullungarna vs Isen I Baljan

Jag upptäckte att jag hade glömt en svart murarbalja i hagen som Týr och Lorenzo gick itidigare i höstas,
perfekt nu när det är så kallt
då behövs det så många murarbaljor som möjligt.
Dessa är de enda jag kan knacka ur is ur på ett någorlunda enkelt sätt.
 
Dessvärre var baljan halvfull med fruset gammalt regnvatten
så det blev ett litet projekt som tjejerna
och speciellt Nolie
ville hjälpa till med.
Ett projekt som tog både tid och kraft :-)
 
Om man hoppar på baljan borde ju isen lossna...
 ....om man är tre personer kanske det funkar bättre?
 Eller om man sätter sig på kanten av baljan?
 Om en större syster provar då.....?
 Med ett spett går det nog bättre?
 Hack! Hack! Hack!
 Det är tungt minsann!
 Till slut fick ändå isen ge vika!
 Nolie lyfter ur alla isblock. 
Det är tungt om man inte är så stor.
 Man kan hälla ut isbitar också.
 
Äntligen är baljan tom!
Nolie som var den enda som orkade jobba med att besegra isen hela vägen
är väldigt nöjd och belåten.
 

Det är jag också som numera har en extra vattenbalja 
tack vare gullungarnas eminenta insats.

En God Jul!

Jag skulle ju ha önskat er en God Jul på julafton,
det var min plan
men därav blev intet...
 
 
Vi har i alla fall haft en riktigt bra jul!
 
En dag gjorde vi julgodis.
Joline styrde upp det hela
så det gick som en dans!
Alla hade roligt och rörigt blev det inte,
så som det brukar kunna bli.
Jag vet inte varifrån Jolin fick all sin energi
men den dagen var hon vår egna lilla hustomte som fixade med allt
på en och samma gång.
 
Tack snälla Jollen för din insats!
 
 
 
 
 
 
 
 Dagen efteråt högg vi en gran till stugan
(varför säger man att man hugger en gran när man i själva verket sågar ner den?)
och på kvällen efter att alla ätit middag hemma hos Cindy och Mattias
så klädde vi den fina granen.
 
 
 
Dagen efter var det dags för vår lilla bordsgran.
Med en yster Moses i huset så känner vi att det är lugnast att inte ha en vanlig gran.
Minou och jag klädde den
och den fick för ovanlighetens skull  gå i vitt och silver i år.
 
Även julmaten skulle lagas,
Hanse, Minou och jag hjälptes åt med det.
 
 
 
Sedan var det plötsligt julafton!
Oliver, Niki och Joline var hos Mikko på förmiddagen
Cindys familj var hemma i sin stuga.

Sedan sammanstrålade alla här vid halv tretiden.
Vi tittade på Kalle Anka,
vissa hade något paket kvar att slå in
och vissa förberedde maten.
 
Efter att vi avnjutit julbordet fick vi besök av tomten
som kom och lämnade en stor säck till alla snälla barn.
När tomtens klappar var öppnade
fanns det ett litet berg av klappar under granen också.
 
(Tyvärr fick jag inte ett enda vettigt kort på det)
 
Min mamma orkade inte komma hit och fira jul med oss
så Oliver och jag åkte hem till henne en stund på kvällen när vårt firande var över.
Vi tog en fika och pratade i ett par timmar.
I går (juldagen) var Cindy och hennes familj där och hälsade på.
 
Jag har jobbat både juldagen och annandagen
det var likadant för två år sedan och det funkar bra.
Bara jag får vara ledig på julafton så är jag nöjd!
 
Ja så här har min jul varit.
Nu ska vi bara ta det lugnt och mysa i några dagar innan det blir nyår.
 
Jag hoppas att de flesta av er har haft det lika bra som jag!
 
Mina tankar har dock varit mycket hos min fina bloggkompis Marianne den senaste veckan,
som har haft en av sina tyngsta jular här i livet.
Till dig vill jag säga,
jag önskar att jag kunde lindra smärtan du bär
livet är så hårt och orättvist ibland....
Nu går ju inte det
så i stället skickar jag mina allra innerligaste kramar till dig.
Min bästa bloggvän <3
 
 

Jag som skriver den här bloggen heter Nina. Jag är gift med Hanse. Vi har en gemensam dotter som heter Minou och ett helt gäng barn som bara en av oss är biologisk förälder till: Cindy, Therese, Oliver, Niki och Joline. Ett antal barnbarn har vi också hunnit få, en hel liten drös faktiskt :)

Vi bor på en liten gård i Långskogen utanför Motala i Östergötland. Här bedriver vi uppfödning i liten skala av New Forestponnyer. På gården finns också tre islandshästar och till sommaren 2013 hoppas vi på att få vårt första islandsföl.

Välkommen att ta del av vår vardag, såväl om vårt hästliv som vårt övriga liv.


RSS 2.0