Lite Tankar Om Det Nya Året

Ja jag är verkligen "sen i starten" med det här inlägget
det är ju inte så långt kvar tills det redan är februari.
 
Det där med att avge nyårslöften är faktiskt en bra grej
tycker jag,
om man kan hålla dem förstås.
Även om man inte kan hålla dem så är det ju i alla fall bra att man försöker att förändra sitt liv
till något som man tror ska bli bättre,
annars står man ju alltid och stampar på samma plats hela tiden.
Inte för att det egentligen behöver vara ett nytt år för att göra förändringar
men det underlättar på något vis.
 
När jag berättade om mitt nyårslöfte
så sa ett av mina kloka barn
(jag tror att det var Cindy)
"Det där nyårslöftet har du väl redan haft förut"
och det har jag nästan,
jag har bara gjort det lite mindre omfattande den här gången.
Men skam den som ger sig!
 
Varje dag som jag är ledig från jobbet och som jag inte är hos min mamma
ska jag göra en sak utöver mina vanliga sysslor.
På så vis kanske jag någon gång kommer ifatt med allt som släpat efter i åratal.
Det känns jättebra
och jag har so far lyckats med det.
 
En dag gjorde jag en storrensning i mitt städskåp
det har behövts i flera år men har alltid blivit bortprioriterat.
Det tog en hel dag!
(Ja det som var kvar av dagen när alla måsten för den dagen var gjorda, förstås)
Men nu är det rensat och sorterat efter konstens alla regler
och jag njuter varje gång jag öppnar dörren dit in.
 
 
I dag klädde jag in en liten låda med julpapper
där vi ska förvara julens nyinköpta vita kulor.
Ja jag slängde ut granen också!
 
 
Andra dagar har jag gjort rensningar bland papper,
sorterat grejer,
skapat ett eget ställe för ting som inte har en egen plats,
storstädat kylskåpet
osv
 
Vad det gäller hästarna så har jag en önskan om
att jag ska orka att ha lite roligt med dem i år,
det är ju så tråkigt att bara ha ork med det man måste göra...
 
Lite mera hälsotänk behöver jag få in i min vardag också.
Mera promenader och nyttigare mat i första hand.
 
I dag kommer gullungarna!
Så nu ska jag bege mig till stugan och fixa till lite där innan de anländer.
Det blir dagens "grej".
 
Ha en bra helg allihopa!
 
 

Nu Är Glada Julen Slut!

 
I går åkte gullungarna hem till sig
och här blev det alldeles tyst och stilla,
så konstigt det kändes.
 
 
Som vanligt har det varit alldeles underbart att få träffa våra små hjärtegryn!
Det är så tråkigt att vi ska bo så långt ifrån varandra
men samtidigt är jag så himla tacksam att vi har en egen stuga till dem
så de kan vara här länge när de väl är här.
(Ja jag kanske tjatar om hur tacksam jag är över det
men jag är verkligen det
och det slår mig naturligtvis extra mycket just under de perioderna
de är här i sin stuga)
 
 
En annan sak som jag också är väldigt tacksam över
är att ingen av våra andra barn
är avundsjuk eller missunnsam över att vi har en stuga till Cindys familj.
I vissa familjer kanske något eller några barn skulle tycka att det var orättvist,
att vi hellre skulle fördela våra gåvor rättvist mellan barnen,
men alla är överens om att det är bättre att den del av vår familj som bor långt bort
ska kunna vara hemma mycket mera än vad de hade kunnat om vi inte hade haft stugan.
 
 
I morgon är det jobbardag för min del
och på tisdag har Hanse och jag vår sista lediga dag tillsammans
för den här julen.
Det finns lite som jag vill att vi ska styra med
vi får se om jag får med honom på noterna.
 
 
I övermorgon är det Nolies 6-årsdag.
Jag hoppas verkligen att hela familjen får vara friska då,
vi var på Bill och Bulls lekland i fredags
och det verkar som att Flora blivit smittad av maginfluensa där,
då hon kräktes flera gånger i natt.
(Som tur var hade de hunnit komma hem, så de inte var på resande fot när det bröt ut)
Så himla tråkigt om de inte är friska på Nolies dag!
 
 
Jag önskar er alla en trevlig trettondagsafton!
 
 
 
Hihi...jag tog massor med kort på nyårsafton, både med min och Cindys mobil
för att få det ultimata familjefotot
 men hur man än bär sig åt så är det alltid någon som inte visar sin bästa sida.
Det här är i alla fall mitt favoritfoto eftersom det speglar kärleken mellan
Cindy och Mattias.
 
 

Gullungarna vs Isen I Baljan

Jag upptäckte att jag hade glömt en svart murarbalja i hagen som Týr och Lorenzo gick itidigare i höstas,
perfekt nu när det är så kallt
då behövs det så många murarbaljor som möjligt.
Dessa är de enda jag kan knacka ur is ur på ett någorlunda enkelt sätt.
 
Dessvärre var baljan halvfull med fruset gammalt regnvatten
så det blev ett litet projekt som tjejerna
och speciellt Nolie
ville hjälpa till med.
Ett projekt som tog både tid och kraft :-)
 
Om man hoppar på baljan borde ju isen lossna...
 ....om man är tre personer kanske det funkar bättre?
 Eller om man sätter sig på kanten av baljan?
 Om en större syster provar då.....?
 Med ett spett går det nog bättre?
 Hack! Hack! Hack!
 Det är tungt minsann!
 Till slut fick ändå isen ge vika!
 Nolie lyfter ur alla isblock. 
Det är tungt om man inte är så stor.
 Man kan hälla ut isbitar också.
 
Äntligen är baljan tom!
Nolie som var den enda som orkade jobba med att besegra isen hela vägen
är väldigt nöjd och belåten.
 

Det är jag också som numera har en extra vattenbalja 
tack vare gullungarnas eminenta insats.

En God Jul!

Jag skulle ju ha önskat er en God Jul på julafton,
det var min plan
men därav blev intet...
 
 
Vi har i alla fall haft en riktigt bra jul!
 
En dag gjorde vi julgodis.
Joline styrde upp det hela
så det gick som en dans!
Alla hade roligt och rörigt blev det inte,
så som det brukar kunna bli.
Jag vet inte varifrån Jolin fick all sin energi
men den dagen var hon vår egna lilla hustomte som fixade med allt
på en och samma gång.
 
Tack snälla Jollen för din insats!
 
 
 
 
 
 
 
 Dagen efteråt högg vi en gran till stugan
(varför säger man att man hugger en gran när man i själva verket sågar ner den?)
och på kvällen efter att alla ätit middag hemma hos Cindy och Mattias
så klädde vi den fina granen.
 
 
 
Dagen efter var det dags för vår lilla bordsgran.
Med en yster Moses i huset så känner vi att det är lugnast att inte ha en vanlig gran.
Minou och jag klädde den
och den fick för ovanlighetens skull  gå i vitt och silver i år.
 
Även julmaten skulle lagas,
Hanse, Minou och jag hjälptes åt med det.
 
 
 
Sedan var det plötsligt julafton!
Oliver, Niki och Joline var hos Mikko på förmiddagen
Cindys familj var hemma i sin stuga.

Sedan sammanstrålade alla här vid halv tretiden.
Vi tittade på Kalle Anka,
vissa hade något paket kvar att slå in
och vissa förberedde maten.
 
Efter att vi avnjutit julbordet fick vi besök av tomten
som kom och lämnade en stor säck till alla snälla barn.
När tomtens klappar var öppnade
fanns det ett litet berg av klappar under granen också.
 
(Tyvärr fick jag inte ett enda vettigt kort på det)
 
Min mamma orkade inte komma hit och fira jul med oss
så Oliver och jag åkte hem till henne en stund på kvällen när vårt firande var över.
Vi tog en fika och pratade i ett par timmar.
I går (juldagen) var Cindy och hennes familj där och hälsade på.
 
Jag har jobbat både juldagen och annandagen
det var likadant för två år sedan och det funkar bra.
Bara jag får vara ledig på julafton så är jag nöjd!
 
Ja så här har min jul varit.
Nu ska vi bara ta det lugnt och mysa i några dagar innan det blir nyår.
 
Jag hoppas att de flesta av er har haft det lika bra som jag!
 
Mina tankar har dock varit mycket hos min fina bloggkompis Marianne den senaste veckan,
som har haft en av sina tyngsta jular här i livet.
Till dig vill jag säga,
jag önskar att jag kunde lindra smärtan du bär
livet är så hårt och orättvist ibland....
Nu går ju inte det
så i stället skickar jag mina allra innerligaste kramar till dig.
Min bästa bloggvän <3
 
 

Lite Nöjd Ändå

Ny diskmaskin införskaffades i dag!
Den är hjälpligt installerad
så det går att diska med den
men den behöver skruvas fast där den står
och det är inte gjort än.
Planen är att det ska bli i morgon.
 
 
I dag har Cindy och jag varit och handlat julmat.
Det tog några timmar....
...men nu är det bara några kompletteringar som behövs.
Vi tog faktiskt en fika på tu man hand också
och det var jättemysigt,
det är så himla sällan vi får umgås helt själva.
 
När alla måsten var gjorda för dagen
satte jag mig med min nya telefon,
jag skiftade simkortet från den gamla till den nya
och laddade hem de appar jag brukar använda.
Det är lite småtrix kvar att göra
men det får bli en annan dag
och sedan måste jag föra över alla telefonnummer också
men det får bli lite pö om pö.
Från och med nu är det i alla fall min nya mobil jag kommer att använda.
Härligt!
 
 
I morgon ska vi göra julgodis.
Tyvärr är inte Oliver med i år,
Niki vet jag inte ännu hur det blir med
men jag hoppas att hon vill komma.
Joline, Minou, Benjamin
och hela familjen Myrälf är på plats i alla fall :-)
 
 
I år ska vi nog inte göra lika mycket som förra året
det är inte kul när man får slänga det mesta när julen är över.
Det blir i alla fall knäck och rocky road som ska räcka till två hushåll,
saffranskakaor blir det också
och kanske någon chokladtryffel av något slag.
Sedan får vi se vad "bagarna" har för idéer och förslag.
 
 
Jag önskar er alla en härlig fjärde advent!
 
 
 

Nej Nu Smäller Jag Snart Av!

Vi har haft lite otur med våra bilar ett tag,
de har inte gått igenom besiktningen någon av dem.
Förra månaden var det Volvon
och nu var det Micran.
Så sent som i dag var Hanse och betalade för den senaste reparationen
och nya däck till Clion,
en nätt liten summa på nästan 11000:-
Skitkul när det är jul och pengarna rullar iväg extra fort :-(
 
 
Strax innan jag skulle iväg till stugan och greja
upptäckte jag att diskmaskinen betedde sig lite konstigt,
den stod och pumpade hela tiden
men inget vatten kom.
Jag stängde av den
men den fortsatte att pumpa fast strömmen var avslagen...
Jag har aldrig varit med om något så konstigt.
Ett felmeddelande kom upp i displayen
som sade att jag genast skulle stänga av maskinen och kontakta kundservice.
Det var ju bara det att det inte gick att stänga av den!
 
Det var bara att häva ur all disk som var i maskinen
plus allt som stod på bänken ovanför den,
så jag kunde dra ut maskinen och dra ur kontakten ur väggen.
Någon kundtjänst (vaddå för kundtjänst, förresten?) hann jag inte kontakta
men jag gissar att det är kört för vår maskin,
den är ju faktiskt tretton år om en månad så den har väl gjort sitt.
 
Nu är köket i kaos,
jag kom nyss hem efter att jag åkte iväg på eftermiddagen
och i stället för att ta hand om allt så satte jag mig här vid datorn.
Jag är helt slut nu
det har varit full rulle hela dagen,
så köket tar jag hand om i morgon bitti när jag förhoppningsvis är lite piggare.
 
Efter det är det väl bara att ge sig iväg och inhandla en ny diskmaskin
jag har väldigt svårt att tänka mig en jul utan en sån,
det finns liksom roligare saker att göra än att diska för hand efter 14 personer.
 
Tack för att ni orkat läsa!
Det var väldigt skönt att få beklaga sig lite :-)
 
 

På Väg

I dag har jag fått en massa surdegar gjorda.
Härligt!
 
Jag har städat och rensat i övre hallen,
som tyvärr har tenderat att bli ett skräprum under årens lopp.
Nu är det ett minne blott
och det känns så skönt!
 
 
Redan förra året hade jag föresatt mig att sy julpåslakan till alla i Cindys familj
men det gick ju inte vägen, förstås.
I kväll har jag i alla fall rott det i land.
Två påslakan sydde jag förra året
så i kväll har jag sytt fyra påslakan och sex örngott.
 
Allt eftersom de blir färdiga tvättar jag och tumlar dem
så jag kan bädda rent i stugan i morgon med de nya lakanen
innan familjen kommer.
 
Jag gissar att barnen kommer att bli väldigt glada,
de gillar att ha roliga påslakan.
 
 
Jag har inte hunnit att sätta igång min nya mobil
det är ju så mycket som ska fixas för att få den så som jag vill ha den.
Det är appar som ska installeras
och telefonnummer som ska skrivas in,
det kommer säkert att ta en halv dag
och det har jag ju inte tid med just nu innan jul.
Jag har i alla fall hunnit ta några kort med kameran
och jag är mer än nöjd med den.
Jag kanske skulle offra lite sömn för att få igång den i alla fall....?
 
 
 Ps. Korten i det här inlägget är inte tagna med nya mobilen
 

Nu Ska Jag Ha Semester....

....men jag känner mig hyperstressad!
Jag har jobbat lite extra nu i december
eftersom en kollega har semester hela månaden.
 
Tusen saker ska ordnas och fixas,
helst innan fredag eftermiddag
för då kommer mina älskade gullungar <3
 
Flora (foto lånat av Cindy)
 
Så kommer det ju naturligtvis inte att bli,
jag har aldrig lyckats bli klar med vad jag föresatt mig innan jul
så det blir nog en kompromiss i år igen.
 
Det blir ju jul igen i alla fall
även om jag inte hunnit med att fixa allt jag vill,
huvudsaken är att vi får vara tillsammans
hela stora härliga familjen.
 
Tack för era kommentarer om mina vilda hästar!
De kanske hörde mina tankar
för bara någon dag efter mitt blogginlägg lugnade de ner sig.
Nuförtiden kan de visserligen trava runt lite ibland och "visa upp sig" när jag kommer med maten
men de far inte runt och sparkar bakut som galna tonåringar.
Jag måste nog förtydliga lite också,
de var aldrig elaka mot varandra när maten kom
det var nog mer glädje som de behövde få utlopp för
och den glädjen blev liksom lite för våldsam för min smak....hihi.
 
 
Jag upptäckte att min mobil började ta ganska dåliga bilder för ett tag sedan,
jag putsar linsen ofta men det hjälpte inte.
Så råkade jag titta på linsen i en lite sned vinkel en gång
och upptäckte att den var full med små små repor i antireflexhinnan,
inte så konstigt att allt var suddigt då.
 
Nu har jag läst "tusen" tester och recensioner
om årets nyutkomna mobiler
för att komma fram till vad jag skulle välja för ny mobil,
jag står inte ut med att ha en mobil som jag inte kan fota med
det är ju liksom halva nöjet med den.
 
Mina kriterier för en "bra" mobil är:
* En bra kamera (vilket de flesta nya mobiler har)
* Stor skärm (eftersom jag är gammal och skumögd)
* Roliga och många smileysar (gissa om Jocke retat mig för det!)
* Knock-on när man ska starta mobilen
* Man ska inte behöva backa ut ur programmen utan kunna gå till "huset" direkt
utan att programmen ligger och körs i bakgrunden hela tiden
* Bra batteritid
* Ingen antireflexhinna på kameralinsen
* Endast en av och påstängningsknapp i stället för två
* Mobilen ska finnas i guld eller silverfärg (OBS! Mycket viktigt!!)
* Inte allt för stor, trots den stora skärmen.
 
Ja det var väl det hela....
Några önskningar för min blivande mobil kan ju te sig lite underliga och oviktiga för en del
men för mig är det inte så,
man kan ju alltid önska liksom.
 
Nu fanns det ingen mobil som kunde tillgodose alla mina önskemål
så jag valde den jag kände mest för
 
 
Jag har haft en LG G2 nu i ett år
så jag är liksom inkörd på den sorten nu.
Min nya telefon ska jag däremot vara maniskt försiktig med och rädd om,
även den har nämligen den där antireflexhinnan på linsen
och den får absolut inte bli repig
för den här mobilen vill jag kunna ha länge.
 
Mobilen kom i går
och i dag har jag varit och inhandlat ett stycke rejält (men fult) mobilskydd
samt låtit sätta på en skyddsplast på skärmen.
Så nu ska jag strax börja använda den.
Eller det blir nog i kväll, rättare sagt.
 
Sista korten tagna med min nuvarande mobil,
på nya mobilen i sitt skydd.
Ni ser ju ni med, vilka uschliga bilder det blir
man tror ju att man fått något klet i ögonen som gör att man ser suddigt.
 
I kväll är det julbord för personalen hos mitt assistansbolag,
det ska bli jättemysigt.
Jag älskar god mat!
 
Ha en bra dag allihopa!
 
 
 
 
 
 
 

Jag Vet Inte Hur Jag Ska Bära Mig Åt!?

En hel vecka har snart gått utan att hästarna har massakrerat staketet
och det är jag ju väldigt glad över.
Det jag är mindre glad över är att de
trots att de numera har fri tillgång på halm i hagen,
är helt tokiga och galna
varje gång de får "mat".
 
 
De far runt som vildingar och
de sparkar bakut,
så det är med livet som insats
varje gång man äntrar deras hage.
 
Jag försöker sprida ut deras mat på backen så mycket det går
för att de ska få så lång ättid som möjligt
och en gång om dagen får de mat i sina hönät,
ändå funkar det inte.
 
Min mobilkamera är i väldigt dåligt skick, alla bilder blir suddiga,
men här är i alla fall en bild på hur jag strött ut maten på backen.
 

Jag tror att eftersom varken Da Capo eller Yrsa någonsin har upplevt något annat
än fri tillgång på hösilage
så blir de helt frustrerade över att inte ha tillgång på mat dygnet runt.
När maten väl kommer så "slår det slint" för dem
och då blir det så här.
 
Jag vet inte om jag ska se tiden an
och hoppas på att det ändrar sig
eller om jag ska göra en ommöblering på hästarna....
 
Svårt.....mycket svårt!
 
 

Lika Bra Att Smida Medan Järnet Är Varmt...

....så det blir ett litet inlägg i dag med :-)
 
 
 Det är min jobbarhelg
och när jag kommer hem vid 23-tiden är jag inte mogen för sängen på ett tag.
Jag måste varva ner ett ganska långt tag innan jag kan sova.
Skitjobbigt, eftersom det blir alldeles för lite sömn de nätterna.
Men i kväll använder jag min nedvarvningstid till att blogga
och det är ju lite positivt, i alla fall.
 
I helgen har Jocke och jag haft
"Morden i Sandhamn"-maraton.
Ingen av oss har sett säsong ett och två,
säsong tre började ju i torsdags på TVn
och då är det ju roligt att ha sett de tidigare säsongerna.
 
Jocke har precis lyssnat på alla sju Sandhamnsböckerna via Spotify
och jag är på den femte boken,
vi tycker båda två att de är jättebra
och då är det extra kul att se hur böckerna har filmatiserats.
(Jag gissar att ni tycker att det är bra lyxigt att kunna titta på film när man jobbar
och det tycker jag också, men jag gör lite nytta på jobbet också - bara så ni vet, hihi)
 
I morse när jag "slog en kik" ut genom ett av köksfönstren
trodde jag att vi hade en älg i trädgården.
 
 
 Men det var ju bara Yrsa....!
 
"Någon" hade sabbat trästaketet igen
för femhundratrettiofjärde gången,
så det var fri lejd ut i trädgården.
 
(Gammal bild som visar vilket staket jag menar)
 
Jag vet verkligen inte hur många gånger jag har lagat det där förbaskade staketet.
Men denne "någon" har tydligen insett att det bara är att vara lite våldsam
så ger det vika till slut.
Förut har hästarna bara gått ut i som en liten fålla
(som tidigare tillhörde hagen)
och det gör inte så mycket
(fast det är ju inte så bra att de tar sig ut).
Men i morse var de alla tre i trädgården!
Grrrrr!!!
 
Ändå kan jag ju egentligen inte klandra dem.
Både Yrsa och Da Capo har alltid haft fri tillgång på grovfoder
så någon av dem
(varför misstänker jag bara Da Capo?)
tar helt enkelt saken i egna händer
och försöker fixa till allt till det bästa för dem.
 
Innan jag åkte till jobbet i morse
fick Hanse order om att hämta en storbal halm i dag,
vi kan tydligen inte vänta tills det blir snö innan vi börjar fodra med halm också
de här hästarna vill helt klart ha mycket att äta.
 
Jag hoppas att det kommer att hjälpa,
annars kommer jag att behöva göra en ommöblering i hästhagarna
och det vill jag egentligen inte behöva göra.
Det vore faktiskt jättebra om hästarna kunde tänka sig att vara placerade så här under vintern.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag Känner Mig Lite Dum

Jag har ju inte brytt mig om min blogg så där jättemycket sedan i juni
men i kväll råkade jag av en slump se hur många besökare jag har varje dag,
ni vet
det finns ju ett diagram som visar det.
Döm om min förvåning
när jag insåg att jag bara har ungefär tio färre besökare per dag nu,
mot när jag skrev kontinuerligt i bloggen.
 
Då fick jag faktiskt lite dåligt samvete
och kände att jag kanske borde blogga lite oftare ändå.....
Man vill ju vara en god medmänniska, liksom.
 
Ja vi får se hur det blir med det!
En dag i taget
och
inte ställa högre krav på mig själv än vad jag mår bra av,
är måtton  jag numera försöker leva efter.
 
Hur är det för er andra,
bloggar ni enbart när ni känner för det
eller bloggar ni ibland fast ni inte egentligen vill,
för att ni inte vill göra era läsare besvikna?
 
 
Nu önskar jag er alla en riktigt mysig första advent!
 
Själv ska jag jobba,
men planen är julmust, lussekatt och pepparkaka
när vi tänder det första ljuset.
 
 

Så Himla Snällt!

I torsdags var Minou och jag en sväng på IKEA efter hennes skola.
Jag var utsvulten så vi började med att gå till restaurangen och äta.
Minou ville ha köttbullar och jag ville ha julbord.
 
När det var vår tur att betala maten upptäcker jag att mitt betalkort inte ligger i plånboken....
....jag blir naturligtvis helt uppkörd och letar överallt i plånboken efter det,
fast jag vet att jag alltid har det på samma ställe.
Så småningom kommer vi på att Minou använde mitt kort kvällen innan
för att betala en grej hon beställt via internet
och att det med all säkerhet låg kvar hemma vid datorn.....
 
Panik!
 
Men så kom vi på att MInou hade sitt kort i bilen
och jag hade ju med mig mobilen så jag kunde föra över pengar från mitt konto till hennes.
Vi bad kassörskan om att våra matbrickor skulle få stå vid sidan av henne medan vi hämtade Minous kort
och det gick bra.
 
Vi gick i rask takt genom IKEA och Ikanohuset till bilen och hämtade kortet.
Det är ju en bit att gå,
på tillbakavägen passade jag på att föra över pengar så vi skulle kunna göra rätt för oss.
 
Väl tillbaka till restaurangen,
(jag var genomsvett och fortfarande i upplösningstillstånd)
kunde jag i alla fall betala maten,
tack och lov.
 
När jag hade betalat
och beklagat mig för kassörskan över vilken chock det var att mitt betalkort var hemma
i stället för i plånboken,
så säger den underbara människan
att vi skulle få byta ut Minous vid det här laget,
kalla mat,
mot ny varm mat.
 
Gissa hur det kändes!?
 
Här får vi ny varm mat till Minou,
trots att det var helt och hållet vårt eget fel
att vi inte hade mitt betalkort med oss.
Är inte det service så säg?!
 
Jag vet inte hur många gånger jag tackade,
jag kände mig helt överväldigad över IKEAS kundpolicy och generositet.
 
Fortfarande känner jag sån tacksamhet.
Det är verkligen inte alla företag som skulle agera på det viset.
Men IKEA gjorde det!
 
Heja IKEA!!

Å Jag Som Tyckte Att Jag Var Så Smart...

 Det där med hönät ger mig gråa hår!
Å ena sidan vill man ju förlänga ättiden för ponnyer som annars äter alldeles för snabbt,
å andra sidan brottas man ju med det där med normal ätställning med munnen nere vid backen
och att en del hästar fått "nackskador" av att äta ur hönät.
Det känns som att hur man än vänder sig så har man ändan bak :-(
 
Tidigare år har jag haft hönäten på det här viset:
 
 
Näten är fästa med brandkårshakar högst uppe på insidan av höhäcken.
 
I dag kom jag på att jag borde fästa näten längst ner och på utsidan av höhäcken
för att få bästa möjliga ätställning för hästarna.
Så här:
 
 
Jättestolt och glad gick jag in och visade Minou hur jag ordnat det
Tack och lov insåg hon att hästarna kunde trassla in benen i näten
om de stod och sparkade på dem.
Själv hade jag bara tänkt på att de inte hade några skor som kunde fastna i näten....
 
Snabbt fick jag springa ut och ändra så att näten var på insidan av höhäcken
innan någon olycka hände.
Nu är näten på insidan av höhäcken
men i samma nivå som på bilden.
Det är lite bättre än förut
men inte helt bra.
Jag tänker mig att ätställningen inte blir helt hundra på det här viset
men jag begriper inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att det ska bli perfekt,
finns det någon som har ett bra förslag?
 
Det är verkligen inte lätt att hitta en riktigt bra lösning
för lättfödda ponnyer.....

Lögn, Lögn och Förbannad Lögn, del 2

Det här jag ska berätta nu
har jag gått och funderat på länge
om jag överhuvudtaget ska skriva om på min blogg,
men för ett tag sedan bestämde jag mig för att jag skulle göra det.
Jag känner att jag behöver dela med mig av mina erfarenheter
antagligen mest för att det är ett sätt att bearbeta det jag var med om.
 
Det är nu två och ett halvt år sedan jag blev "fri"
och det var egentligen inte förrän allt var över
som jag insåg hur dåligt jag hade mått när jag var mitt i det.
 
Personen det handlar om är en lögnare av det jag kallar för grad 3,
en person som fabulerar om allt och ingenting
hela tiden.
Jag kallar henne för A fortsättningsvis.
 
 
Jag var gravid med Cindy när jag träffade henne första gången.
Jag minns inte hur jag lärde känna henne,
men jag tyckte att hon var en jättesnäll och trevlig tjej.
Hon hade en dotter som var ett år äldre än Cindy
och när Cindy föddes fick jag låna massor av söta små klänningar till henne.
Jag var verkligen glad och tacksam över det,
vi kände knappt varandra och ändå var hon så snäll mot mig.
 
Vi träffades inte många gånger,
jag tror att jag var hembjuden till A två gånger
resten av gångerna vi träffades var när vi sprang på varandra i affären eller på stan.
Längre tid än så tog det alltså inte
innan jag insåg att det här var en tjej som svängde sig med osanningar hej vilt.
Det här var ju så länge sedan så nu kommer jag inte ihåg vad det var för lögner,
mer än en av dem.
Det var att hon hade köpt en kiosk som hon drev med stor framgång,
den gav henne höga inkomster och god levnadsstandard.
 
*****
 
Som de flesta av er vet, så jobbar jag som personlig assistent
och det var som kollega jag träffade A igen,
efter mer än 30 år sedan vi träffades senast.
Jag kan inte påstå att jag blev glad när jag insåg att vi skulle arbeta ihop
men jag tänkte att det har gått så många år,
förhoppningsvis hade hon vuxit ifrån sitt fabulerande.
En vuxen 50+kvinna kan väl inte ägna sig åt sånt?
 
 
 
Jag hade fel!
 
En vuxen 50+kvinna kunde helt uppenbarligen ägna sig åt sånt!
Lögnerna började redan när jag var och hälsade på på arbetsplatsen första gången
för att se om jag skulle kunna passa där med den brukaren.
Sedan fortsatte de oavbrutet
ända till den dagen jag slutade.
 
I början var det lögner om vilken utbildning A hade (socionom),
hur mycket pengar hon hade (massor),
hur mycket hon sålt en matsalsmöbel för på auktion (40.000:-),
hur ofta och mycket hon vann på tips o dyl,
att hon varit tillsammans med artisten Ulf Lundell,
hur mycket mark hon ägde (hon bodde i lägenhet)
och otaliga historier om hur olika män visade sitt intresse för henne.
(Den otroligaste var nog om hur en ambulansförare flirtade med henne under en utryckning)
Ja, listan kan göras lång!
 
Dessa lögner går att stå ut med,
de drabbar ju ingen annan person illa.
Men när A började hitta på kränkande saker som var ren och skär osanning
om ny personal som höll på att introduceras,
då kunde jag inte hålla tyst längre.
Inte bara om lögnerna om personalen
utan om att hon ljög hela tiden om allt,
jag kunde helt enkelt inte låta bli att säga hur lite jag trodde på alla hennes olika lögner.
Man kan väl lugnt konstatera att vi kom i hop oss riktigt ordentligt!
I min enfald försökte jag ställa henne mot väggen,
jag ville verkligen få henne att erkänna att hon brukade ljuga.
Så jag konfronterade henne om hennes lögn att hon var socionom
och tänkte att nu måste hon ju ändå erkänna att hon ljugit,
hur skulle hon kunna prata sig ur en sån sak?
Vi hade ju pratat många gånger om hennes utbildning
och hennes jobb på socialkontoret.
Så dum jag var!!
För A var det hela superenkelt,
hon blånekade och sa att hon aldrig hade sagt något sånt
och vad var jag för människa som kunde påstå det?
Och hur kunde jag ens ta i min mun att hon for med lögner?
 
Japp, så kan det gå om man försöker "sätta dit" en mytoman ;-)
Inte särskilt bra, med andra ord!
 
 
Dagen efter ringde jag till min chef och sa att jag behövde ett nytt jobb.
Han var medveten om läget med A sedan lång tid
så han blev väl kanske inte direkt förvånad.
Samma dag fick jag erbjudande om två olika brukare som behövde ny personal,
dagen efter var jag och hälsade på Jocke
och resten vet ni.
 
 
Under första tiden hos Jocke kände jag ren eufori.
Det var en sån fantastisk lättnad att inte behöva utsättas för en mytomans olika historier längre.
Det kändes som att jag kunde flyga ,
mitt hjärta var så lätt, så lätt.
Det var då jag insåg hur dåligt jag faktiskt mått innan jag slutade vara kollega med A.
 
För ett tag sedan när jag var inne på facebook
visade det sig att A hade kommenterat ett inlägg i en sygrupp,
ett inlägg som jag också tänkte kommentera.
Alltså var det tydligen så att vi var med i samma grupp.
 
Jag har inte ägnat henne en tanke på länge,
men nu kom obehagliga känslor upp till ytan igen.
Jag kunde inte motstå frestelsen att gå in på hennes sida och "smygtitta" på hennes profil,
det första jag såg var att hon numera tydligen är
"Arbetsledare/Platschef" inom Motala Kommun.
(Såklart att hon avancerat eftersom hon är utbildad socionom!
En sån ska väl inte jobba som personlig assistent?! ;-) hihi)
Fast troligast är att hon fortfarande arbetar som personlig assistent åt samma brukare som tidigare,
fast de bytt från ett privat assistansbolag till ett kommunalt,
inom kommunen kan man naturligtvis inte få en befattning som "Arbetsledare/Platschef"
utan en riktig utbildning.
Fantasiutbildningar gills inte, nämligen!
 
Jag skrollade ner i flödet och läste några av hennes statusar
(varför brydde jag mig egentligen?)
och såg att hon både fått blommor från okända beundrare
och hade svårt att värja sig från efterhängsna karlar.
Det rullar på som vanligt med andra ord....
 
 
 Jag är i alla fall otroligt glad att mitt arbete som kollega med en mytoman
inte varade mer än i fem månader.
Brukaren var en jättehärlig person
som jag tyckte så mycket om,
men när jag ser tillbaka på den där tiden så är det med obehag.
Fy sjutton vad hemskt det är med människor som ljuger!!
 
 

Liten Skitgris Tror Att Han Får En Egen Lekfarbror

I dag var det dags!
Dags för Lorentzo att flytta hem till sig
och för Týr att flytta in till sin blivande vinterflock.
De gick tillsammans under delar av sommaren
så det är inga nya bekantskaper.
 
Man tänker sig ju att det ska bli lite springi alla fall
när man släpper ihop hästar som inte gått med varandra på ett tag,
men därav blev intet i dag.
 
Dock var Blundur som en plåsterlapp på Týr
och ville leka.
Det tog sin tid men sedan kom de igång litegrand i alla fall.
 
Det är bäst att visa sin underdånighet genom att föltugga först.
Så farbrorn förstår att han ska vara snäll och tålmodig.
 
 Sedan kan man ju testa lite närgången "Följa John" , för att känna honom på pulsen lite.
 
 Det verkar ju vara en snäll lekfarbror det här,
man kanske ska testa lite mantag också.
 
  Hjälp han blängde på mig!
Bäst att påminna farbrorn om att jag är en liten en.
 
 Sisådär ja!
Nu kan vi fortsätta leken.
 
 Det artar sig!
 
 Tjoho vad roligt vi har!
 
 Men hallå.....vart ska du?
 
 Vi ska väl fortsätta att leka?
Nu när vi kom igång och hade så kul.
 
 Nehej, inte det....
 
 Jaaaa!
Springtävling är också jätteroligt!
 
 Tjohooo jag kan springa jättefort!
 
 Jag kan bitas när jag springer också!
 
 Hejdå Matte och kameran!
 

Hihi.....ja vad ska man säga?
Det är väl bara att konstatera att Týr är otroligt snäll och tålmodig
men jag tror att Blundur antagligen kommer att få nöja sig med att leka med Naskur i fortsättningen,
för det där med att vara lekfarbror är nog egentligen inte riktigt Týrs grej.
 
 

Jag som skriver den här bloggen heter Nina. Jag är gift med Hanse. Vi har en gemensam dotter som heter Minou och ett helt gäng barn som bara en av oss är biologisk förälder till: Cindy, Therese, Oliver, Niki och Joline. Ett antal barnbarn har vi också hunnit få, en hel liten drös faktiskt :)

Vi bor på en liten gård i Långskogen utanför Motala i Östergötland. Här bedriver vi uppfödning i liten skala av New Forestponnyer. På gården finns också tre islandshästar och till sommaren 2013 hoppas vi på att få vårt första islandsföl.

Välkommen att ta del av vår vardag, såväl om vårt hästliv som vårt övriga liv.


RSS 2.0