Sov Så Gott Lilla Fina Pyret <3

Nu är det ledsamt i Skogalund...
En av våra "kattungar" 13 år gamla Pyret har fått sluta sina dagar.
Han drabbades av akut njursvikt
(njurarna slutade att fungera)
så vi fick åka till en jourveterinär i dag och ta bort honom.
 
 
Jag har skrivit om det tidigare
men det var länge sedan,
så jag gör en kort resumé här.
 
För tretton år sedan kom det en svart honkatt hit och åt av barnens matrester
som vi brukade ställa ut åt fåglarna.
Vi såg att hon var en digivande katt
så vi började mata henne.
Efter tre veckor bestämde hon sig för att det här var ett bra ställe
så hon bar hit sina tre små kattpojkar
och flyttade helt sonika in här på gården.
 
Våra tjejer fick varsin av kattungarna
och Pyret blev Jolines egen katt.
 
Han hade en jobbig start i livet,
han led av väldiga diarréer och vi fick ta honom till en veterinär
för att få hjälp.
Det visade sig att han var väldigt maskangripen
så efter en rejäl avmaskning blev han mycket bättre.
Dock fixade han inte att äta vanlig kattmat,
så hela "familjen katt" fick gå på skonkost
bestående av kokt fisk och ris, i ett halvår
innan vi vågade prova vanlig kattmat som var extra snäll mot ömtåliga magar.
 
 
Största delen av sitt liv har Pyret levt som stallkatt.
När Hugo flyttade in hos oss för drygt nio år sedan
tyckte katterna att det blev för många hundar inne i huset,
så de valde att flytta ut till stallet.
Tråkigt, tyckte vi människor
men katterna måste ju ändå få välja själva.
 
När jag tänker tillbaka så känns det nästan som att det var i förra veckan
som kattungarna for omkring som små vildingar här inne
brottandes med varandra.
Var tog alla åren vägen?
 
 
Allt efersom åren har gått så har vi ju tänkt att snart kommer det att bli tråkigheter,
Sotnos (mamma katt) är ju 14 år nu
och kattungarna är 13 år.
Hur länge lever stallkatter?
Jag har en känsla av att de inte lever lika länge som huskatter
men jag vet inte alls om det är så.
 
Jag har haft två katter tidigare,
  de blev 15 år,
båda var kastrerade honor
och båda drabbades av samma sjukdom som Pyret.
Levde de två år längre just för att de var huskatter?
Eller för att de var honor?
Eller bara för att.....?
 
Grubbel, grubbel....
 
*****
 
Tidigare har vi begravt våra avlidna husdjur i trädgården
men nu bestämde vi att Pyret skulle få ligga i en av hagarna.
Han fick ligga framför stengärsgården
och han fick ett "stenröse" över sin grav.
Vi hittade en platt sten som passade perfekt till gravsten
så den fick ligga överst
och så målade jag dit hans namn på den.
 
Jag hoppas att han har det bra på "andra sidan"
för visst kommer väl även djur dit?
 
Vila i frid fina lilla Pyret!
 
 
 
 
 
 
 

GLAD MIDSOMMAR!

 

Nu Har Minousan Tagit Studenten!

I fredags var det då dags,
Minou tog studenten.
 
Jag tänkte visa några bilder jag tog under den stora dagen.
 
 
Redan vid sextiden på morgonen tog jag de första bilderna innan Hanse skjutsade Minou
hem till Emelie, där de skulle äta champagnefrukost. De var fyra tjejer som samlades där
och hade knytis. Allt de hade med sig (paine rich, kalkon, jordgubbar och goda juicer) gick
åt....utom champagnen, den var visst inte i deras smak.
 
Här står vi och väntar på att utspringet ska börja.
Niki, Oliver och Joline står vid Minous studentskylt,
i prickiga klänningar står från vänster Isa-Lova, Nolie och Tovalie.
Längst fram till höger är Minous svärmors brukare M.
 
Många kramar blir det när man tar studenten!
Här är det Joline som ger lillsyrran en bamsekram.
 
M får lite stöttning av Ulla (Benjamins mamma) så hon kan kramas.
 
Farbror Anders grattar sin brorsdotter.
 
Faster Birgitta gör det samma.
 
Här ser vi Mattias längst till vänster, sedan Cindy med Flora på armen, Minou, och Tovalie och Nolie som beundrar hennes studentmössa.
 
Minou och Benjamin <3
 
Minou med sin skylt och alla gehäng (som blev alldeles för tungt att bära på, endast
gehänget från Benjamin fick vara med under resten av dagen)
 
Stolt pappa som fått äran att ta hand om alla presenter.
 
Bästisarna Emelie och Minou <3
 
På studentvagnen!
 
Minou fick åka i Farbror Anders och Faster Birgittas fina cab, från skolan till studentfesten, pappa Hanse körde.
Vi har en liten släkt men en stor familj
(jag har inga syskon och Hanse har bara en bror)
så vi var knappt tjugo personer på Minous studentfest,
det är kanske inte så många egentligen men alldeles för många för vårt lilla hus, så vi hyrde
Ekebybornas församlingshem för själva kalaset.
Det är ju liksom ganska trevligt om det finns tillräckligt många stolar i förhållande till gäster ;-)
 
Min lilla sötnos när hon nyss kommit till sin fest.
 
Minou är inte så krävande när det gäller henne själv, hon hade mycket väl kunnat tänka sig att ha smörgåstårta på sitt studentkalas trots att hon själv egentligen inte tycker om det, bara för att det skulle bli enkelt för mig. Hur gulligt är inte det?
Jag ville naturligtvis att själva festföremålet skulle få något att äta som hon gillade, så det blev inte smörgåstårta.
Minou gillar frukter och tomater av olika slag och hon gillar kyckling väldigt mycket, så det fick bli stommen i dagens mat.
Vi serverade grillade kycklingbröst med potatissallad och massor av olika frukter och grönsaker som man själv valde från det uppdukade gående bordet, pain riche och några olika ostar fanns också som tillbehör.
Självklart så missade jag att ta kort på maten.....i stället får ni se en bild från paketöppningen ;-)
 
Sedan serverade vi kaffe macciato och tårta.
Minou hade önskat tårta med kladdkakebotten och mousse, så det fick hon såklart.
 
När det började bli kväll var det dags för Minou att dra sig hemåt.
Några vänner skulle komma till henne innan det var dags att bege sig till Linköping
för den riktiga studentfesten.
 
Det var en riktigt fin dag.
Som förälder är man ju stolt över sitt barn!
 
Det var även en riktigt lång dag,
närmare bestämt 23 timmar lång från att vi steg upp på fredagsmorgonen
tills vi var hemma igen efter att jag hämtat Minou och Emelie efter studentfirandet.
Det var det värt,
det tycker vi nog allihopa!
 
 
 

Min Vän Fuxen <3

Jag har en ny kärlek i mitt liv!
Redan förra sensommaren kände jag att jag jag behövde en förändring,
efter åratal med mer eller mindre tungrodda alternativ
ville jag ha något som fanns där bara för mig
i ur och skur,
bara väntandes på att få uppfylla mina önskningar.
 
Så här mina vänner,
får jag presentera min nya bästis
FUXEN!
 
 
Jag har valt ut den alldeles själv,
såklart måste både Hanse och jag vara överens
men en av alla hans tillgångar är att han
dels alltid vill göra sin hustru lycklig
och dels alltid lyssnar på mina argument.
Så när jag presenterade Fuxen för honom
och visade de sämre konkurrenterna,
så var vi genast rörande överens om att det var just Fuxen vi ville ha.
 
Nu har jag klippt gräset här hemma tre eller fyra gånger
och i stugen två gånger.
Det blir så fint så!
Det enda negativa med Fuxen är att klippaggregatet sitter under själva maskinen
vilket gör att man inte kommer åt riktigt överallt
(man behöver finklippa med en vanlig gräsklippare i trånga passager)
men samtidigt gör det att Fuxen är stark som en oxe,
så jag kommer att kunna klippa rator i hagarna
lätt som en plätt.
 
Till helgen hoppas jag att vi ska hinna annonsera ut vår förra åkgräsklippare
och när den blir såld har jag "bestämt" att vi ska köpa en ny handgräsklippare
med elektrisk start och självgång för pengarna.
 
Det är nämligen så att jag är så himla klen i armarna
att jag inte får till den där snärten
som behövs när man ska kunna starta en gräsklippare som man ska dra igång med ett "snöre".
Det innebär att jag aldrig kan klippa gräset fullt ut när jag är ensam hemma
och det är ju egentligen just vid såna tillfällen som jag vill klippa gräset.
När Hanse har kommit hem från jobbet på kvällen
vill jag umgås,
inte klippa gräs bara för att jag inte kan starta klipparen själv.
 
Hur gör ni andra med gräsklippningen?
 
 
Om två dagar tar Minou studenten!
Det finns en del att göra tills dess....
I dag har jag i alla fall handlat det mesta av allt som behövs i matväg,
 det är bara tårtorna och färskt bröd som ska hämtas på fredag morgon.
 
I morgon får vi tillgång till lokalen vi har hyrt
så då kan jag fixa allt med dukning och sånt så det är klart på fredag när vi kommer dit.
 
Det här är vår femte och sista studenttillställning,
det känns både skönt och lite konstigt.
Tänk, nu är alla våra barn vuxna....
....var tog tiden vägen?
 
 

Förra Helgen

I onsdags kväll i förra veckan åkte Niki och jag till Knivsta
för att hälsa på Cindy och hela hennes underbara familj.
 
Vi hade några riktigt fina dagar tillsammans.
 
På torsdagsförmiddagen skulle Tovalie åka till sjukhuset och röntgas och ultraljudas,
hon hade en knöl/svullnad i mag-ljumsktrakten som de upptäckt precis nyligen.
Niki och jag var barnvakt åt resten av barnaskaran
när Cindy och Tovalie var på sjukhuset.
Tack och lov var det inte något farligt!
Det var ett bråck som tyvärr var såpass stort att det måste opereras
och det ska göras efter sommaren.
 
På eftermiddagen delade vi på oss,
Cindy, Niki och de tre yngsta tjejerna åkte till Nolies skola
på terminsavslutningsträff.
Det var både skolbarn, föräldrar och syskon och skolpersonal
som träffades och hade några timmars trevlig samvaro.
 
Jag åkte med Tovalie till Norbys Dansstudio där hon dansar två gånger i veckan.
Den här dagen var det repetition inför helgen
då det skulle vara dansuppvisningar på Uppsala Stadsteater.
 
 
Alla barnbarnen dansar i Norbys Dansstudio,
Flora och Isa-Lova dansar i varsin åldersindelad barngrupp,
Tovalie dansar förberedande balett
och Nolie dansar i en yngre grupp för förberedande balett.

Tovalie dansar dessutom i en dansstudio i Knivsta, Move 2 Dance,
där dansar hon showdans, jazzdans och streetdace.
 
På fredagen var jag med Nolie i skolan.
De hade friluftsdag
så vi var mest ute.
 
 
 
Fredag eftermidag ägnade vi åt
cykling med Isa-Lova
besökte Knivstas loppis
spelade spel
och såklart så blev det fredagsmys på kvällen.
 
 
På lördagen steg vi upp i ottan
och begav oss in till Uppsala Stadsteater
för barnens generalrepetition på sina föreställningar på förmiddagen
Första föreställningen var kl 12
och andra föreställningen var kl 16.
 
West Side Story, Nolie är i mitten av bilden, hon står i en lite "tuff" pose till vänster om tre stående tjejer och bakom en tjej som ligger ner på scenen.
 
Modig, Isa-Lova står precis till höger om flickan som sitter ner på scenen.
 
Djungelboken, Flora är i mitten av bilden med grön t-shirt.
 
Jag skäms men jag minns inte vad Tovalies nummer var för någon Disneyproduktion (alla nummer var från olika Disneyfilmer). Tovalie är nr två från höger, långt bak.
 
Samma dans som ovan, men en annan pose.
 
Nolies andra dans, Nolie är flickan som ser ut att hålla i månen.
 
När allt är slut kommer alla dansare in på scenen, till slut var hela scenen full av barn och ungdomar.
 
På söndagen hade Tovalies och Nolies kör
uppspelning av en sommarmusikal i Knivsta kyrka.
Den var riktigt bra
och för övrigt kändes det fint att besöka en kyrka just den dagen,
min pappa skulle ha fyllt 85 år om han hade levt.
 
 
Efter en snabblunch bar det av till Uppsala igen.
Tovalie hade generalrepetetion med Move 2 Dance,
Cindy, Niki , Nolie och jag gick på stan i ett par timmar
innan det var dags för föreställning.
 
Tovalie i mitten, långt bak.
 
Tovalie är så otroligt duktig på att dansa!
Hon har verkligen takten och rytmen i kroppen.
Dessutom har hon sån utstrålning också,
hon ler och ser glad ut nästan hela tiden hon dansar.
Jag var sprickfärdig av stolthet under alla föreställningar!
 
Tovalie i mitten längst fram.
 
Under den här föreställningen var hon med i sju nummer av arton möjliga,
så vi fick verkligen njuta mycket av henne.
 
Tovalie i mitten.
 
Tovalie långt bak med cerise glitterkjol.
 
Tovalie längst till höger i cerise kjol.
 
Efter föreställningen bar det av hemåt till Motala igen.
Vi hade packat våra grejer i bilen innan vi åkte in till Uppsala
så vi skulle kunna åka direkt därifrån.
 
Det var med vemod vi åkte hem.
Det är så sällan jag har möjlighet att kunna åka till dem
så det käns som en riktig gåva när jag väl kommer iväg.
Det är ju så roligt att få delta i sina barnbarns vardagsliv,
få se deras skola och klasskamrater
och ta del av deras fritidsaktiviteter.
Kanske känns det extra speciellt eftersom vi bor så långt ifrån varandra.
 
Vi fick ju se deras nya hus också!
Förut har de bott i radhus
men nu har de precis köpt och flyttat in i en fristående villa.
Huset var stort och köket var superlyxigt och bra planerat,
gissa om jag blev grön av avund ;-)
De har tapetserat om innan de flyttade in
så det var hur fräsch och fint som helst överallt.
Dessutom har de världens häftigaste trädgård,
det är nämligen skog runt omkring nästan överallt
så man tror att man är på landet
(och det tilltalar ju mig).
Det finns en jättesöt lekstuga i trädgården
och riktigt stora stenar,
ni vet såna där stora bumlingar som man knappt kan klättra upp på.
Ja allt var verkligen helt perfekt!!
 
Isa-Lova i "skogen" utanför trädgården.
 
En sak som jag glädjer mig åt nu när vistelsen är över,
är att nu när Minou snart har tagit studenten och slutat skolan
så blir det mycket lättare för mig att åka hemifrån och besöka dem.
Nu kan ju hon ta hand om ruljangsen med hästar, hundar och katter
vilket gör att jag kan åka iväg över några vardagar lite lättare.
Det kommer att bli bra!
 
(Jag kan ju rent intellektuellt inse att ni läsare inte har lika stort utbyte av att se de här dåliga bilderna jag har tagit från dansuppvisningarna, som jag har. Men jag kan verkligen inte låta bli att visa dem ändå. Mitt mormorshjärta svämmar över av kärlek och stolthet över de här fyra alldeles underbara gullungarna, ni som har egna barn och eventuellt barnbarn förstår nog precis hur jag menar.
Som plåster på såren ska jag visa en bra bild också, den har såklart inte jag tagit, den är tagen av någon som fotat åt Move 2 Dance)
 
Ja ni förstår väl vilken av tjejerna som är våran!?
 
 Jag önskar er alla en fin söndag!
Jag ska jobba hela dagen,
vad ska ni göra?
 
 

Äntligen Sommar I Hästhagen!

 
I åtta somrar har vi hyrt ett stort sommarbete på åtta hektar,
nu har vi inte så många hästar att vi behöver det längre.
 
 
Här hemma har vi våra egna sju hektar
och så har vi ytterligare ungefär tre hektar som vi får låna av snälla grannar.
Det kommer att räcka gott och väl för våra hästar.
 
 
I förra veckan var det dags att öppna upp till sommarhagen.
Tänk vilken lycka det var för hästarna!
De ömsom sprang runt och raceade
och ömsom betade.
 
 
Jag tror att vi människor kände samma lycka.
Finns det något underbarare än att få släppa en hästflock på grönbete?
 
 
Jag måsta bara avsluta med den här bilden, den är ju rent fototekninskt rent urusel men den är mycket hur Silfrún uppförde sig vid utsläppet. Hon var den som raceade allra mest, vid ett tillfälle råkade hon i den allmänna yran till och med (av misstag, gissar jag) springa hem till vinterhagen en sväng, Mussie råkade hänga på i rena rama farten medan de andra hejdade sig lite och stannade på rätt sida .
På den här bilden har alla hästarna lugnat ner sig lite och ägnar sig åt den goda maten, medan Silfrún bara måste springa lite mellan tuggorna.
Hihi, vilken liten tokfia hon är <3
 

GLAD PÅSK!

 
 
Önskar alla vi i Skogalund 

Att Göra Eller Inte Göra? Det Är Frågan

Dagens insikt:
 
"Jag hade inte behövt göra det jag gjorde i dag
om jag hade gjort det, när det borde ha gjorts."
 
Alltså har jag skapat ännu ett ordspråk att lägga till samlingen.
Alltid något att glädjas över....
 
Pelle Jöns tycker också att livet är upp och ner just nu

Lördagsnöje De Lux

Finns det något bättre än att spendera lördagskvällen med sina barn?
 
I morgon ska Minou stå i cafeterian i skolan när hennes klass har anordnat tävlingar.
Det föll på Minous (min)  lott att baka bullar tills dess.
 
 
Vi började med att åka till City Gross för att handla de ingredienser vi behövde.
Vi ville handla lite annat också,
annars hade det räckt med att åka till ICA Fornåsa.
Det tog några (trevliga) timmar där
och vi återvände hem med bilen full av mat och andra nödvändigheter.
 
Vi bestämde att vi skulle baka både kardemummabullar och kanelbullar
och vårt mål var att det skulle bli höga bullar
så vi gräddade dem i muffinsformar.
 
 
Vi kan väl inte påstå att alla bullar blev så höga som vi planerat
men det var ändå inom gränsen för vad vi hade förväntat oss...
...goda blev de i alla fall :-)
 

Nu hoppas jag att bullarna går åt som smör i morgon!
 
 
Godnatt och sov gott allihopa!
 
 

Äntligen Lugna Nätter...Zzzz

För ett tag sedan började Nora löpa.
Eftersom vi har kastrerat både Hugo och Moses
så behöver vi inte vidta några särskilda åtgärder när det är löptider.
Tack och lov!
 
 
När Hugo flyttade hem till oss hade vi honom på foder,
uppfödaren hade tänkt att hon skulle använda honom till en parning någon gång.
Så småningom ändrade hon sig och vi fick köpa loss Hugo.
Eftersom Nora och Hugo är helsyskon valde vi att kastrera honom,
de hade blivit så beroende av varandra
så vi kunde inte se hur vi skulle kunna ha dem åtskilda under hennes löpperioder.
 
 
Det fungerade bra under årens lopp,
jag tror inte att Nora såg Hugo som en ev tilltänkt barnafader när hon löpte,
om han gjorde något närmande blev han snabbt tillrättavisad.
 
Så småningom kom Moses in i vår familj.
Eftersom vi enbart hade goda erfarenheter av att kastrera en hanhund
så var valet inte svårt att göra så med Moses också.
 
Moses kastrerades när han var runt ett halvår gammal,
alltså hade han inte förstått att han hade ett kön ännu.
Allt har fungerat hur bra som helst!
Fram till nu....
 
 
Jag vet inte vad som har hänt
men det verkar som att Nora har fått upp ögonen för Moses vid det här löpet,
Moses har däremot inte förstått någonting...
...men han störs väldigt mycket av att Nora inte kan sluta att uppvakta honom.
Tyvärr sker den här uppvaktningen på nätterna,
i vår säng...
 
Ibland undrar man ju varför vi en gång tänkte att det skulle vara trevligt att ha en hund i sängen...
...jag gissar att vi aldrig hade kunnat förutspå det här.
 
När Nora hade sitt höglöp var det som kalabaliken i Bender i vår säng!
Moses var helt ifrån sig och bara skällde och skällde
medan Nora satt och trånade efter honom.
 
Jag kände mig som en småbarnsmamma som inte fick sova för sina barn.
Dagarna blev som ett töcken efter all sömnlöshet.
 
Tack och lov så gick det ju över!
När det var som värst
undrade jag om det någonsin skulle göra det.
 
Nu är Noras löpperiod slut.
Det är ungefär sju månader kvar till nästa gång,
tack och lov.
 
 
Nu sover alla voffar som små stockar på nätterna
förutom att Moses vaknar framemot småtimmarna och vill gå ut och kissa,
men efter kissestunden så somnar han om och sover så gott igen.
Det gör jag också!
 
Jag inser att det här kommer att upprepas
men jag föredrar att ignorera det.
 
En tid efter löpperioden
kan Nora bli frusen och "urken".
Första gången det hände
trodde vi att hon var sjuk,
vi åkte till veterinären som skrev ut penicillin.
När det hände vid samma tidpunkt efter löpet som följde
insåg vi att det nog inte var någon sjukdom
utan helt enkelt en "naturlig" åkomma.
Nu har det varit likadant i flera år,
det är visserligen säkert jobbigt för Nora,
men vi människor behöver inte oroa oss för hennes hälsa 
så länge det följer den vanliga ordningen.
Vi pysslar om henne lite extra
och självklart lägger vi på henne en filt när hon behöver det.
 
 
Jag har funderat mycket på hur man får det att fungera
när man har både löpande tikar och okastrerade hanar i samma hem,
det måste ju vara ännu svårare än hur vi har det.
 
Blir vi någonsin ägare till en ytterligare en tik någon gång
så kommer jag att förespråka att vi ska kastrera henne.
En tik som ändå inte ska få några valpar
måste väl ändå må bättre av att inte vara fertil?
Eller vad tror ni?
 

Lite Dittan Och Lite Dattan

Min ambition är att jag ska klara av att göra åtminstone ett blogginlägg i veckan
men jag lyckas visst inte ens med det....
Det har varit lite mycket nu den senaste veckan
så då blir bloggen lidande.
 
Vi har i alla fall varit lite duktiga min kära make och jag.
Vi har varit med två stora lass till soptippen,
det ena var mest vinterns ensilageplast
och det andra var en massa jox som var superskönt att bli av med.
Vi har pantat alla burkar och petflaskor!
Jag skäms,
men jag tror att det var ett och ett halvt år sedan vi gjorde det senast.
Det var inte bara fördelar med att vi gjorde det där grovsoprummet
för lika lång tid sedan... ;-)
 
Jag har äntligen lagat staketet till bantarhagen,
det där lilla trästaketet som Da Capo sparkar sönder hela tiden....
Nu är alla spjälor ditskruvade med minst två skruvar
så nu vore det väl sjutton om det inte skulle hålla!
Jag håller också på med att lägga stenplattor under staketet
men med det är jag inte ens halvvägs.
 
I dag har jag eldat upp en massa skräp.
Det har rasat massor av grendelar från vår ek
under vinterns stormar som behövde tas omhand
(fast här har det nog egentligen bara varit kraftig blåst, om jag tänker efter).
Vinterns granris eldade jag också upp,
det är så himla mysigt att elda granris
det knastrar och sprakar så mycket.
 
En sak som är lite lustig
är att det har trillat ner så många kottar från eken den här vintern.
Det har aldrig hänt tidigare.
Jag gissar att det är något djur som haft vår ek som kottgömma under vintern,
men vilket djur gör så?
Ekorren?
Det konstiga är att kottarna inte ens ser ätna ut,
så den som gömt dem har nog glömt bort det.
 
Inomhus har jag fixat nya rosa sofföverdrag
och sytt nya kuddfodral.
Vi har en gammal soffgrupp från 50-talet,
från DUX (finns det ens längre?)
hursomhelst så vill jag absolut inte att den ska bli förstörd
och det lär den ju bli på två röda utan överdrag,
eftersom hundarna använder sofforna lika mycket som vi människor.
Så det gäller att ha många överdrag att byta med,
de blir ju smutsiga väldigt fort den här årstiden när det är mera jord än gräs utomhus.
 
 
Jag har snart virkat klart en mormorsruteduk
till matrummet också.
Den är mest vit och rosa med lite inslag av några få pastelliga färger,
jag ska visa den när den är klar.
Mitt mission är att jag ska ha gjort "vår" här hemma innan påsk
och den här våren är jag så rosa-sugen
så jag behöver sy både gardiner, stolsdynor och olika kuddfodral.
Jag blir nog inte klar i tid
men det är i alla fall ganska bra att ha en deadline,
annars blir det nog inte ens klart till midsommar ;-)
 
 
I går var vi på vårt favoritcafé i Väderstad.
De har "världens" godaste räkmackor!
 
 
Hästarna då?
undrar ni säkert.
Ja de går där i sina hagar....
Just nu njuter de av solen och värmen
och jag har ständigt dåligt samvete...
I nästa vecka hoppas jag att jag ska komma igång med Da Capos promenader.
Nu är ju isen på vägarna borta sedan ett tag tillbaka
så nu har jag absolut inget att skylla på längre.
 
Jag vill ju komma igång egentligen!
Men jag är ju alltid så himla trött....
...och då försvinner lusten liksom :-(
 
I kväll är jag supertrött,
så nu blir det godnatt!
 
Ha det gott allihopa!

Trettioen!!

Äntligen, äntligen!
 
Efter massor med år
har Hanse till slut sett till att de bilar vi inte använder
som står på vår parkering,
har körts iväg till skroten.
 
Det var hur lätt som helst!
Han bara ringde en firma som kom och hämtade dem.
Konstigt att det skulle behöva ta sån tid....
 
När bilarna försvann
uppdagades något annat,
som liksom har smält in i röran där på parkeringen.
Nämligen en massa bildäck!
Fråga mig inte varför de legat där,
jag har ingen aning.
 
Gissa vem som tog hand om dem!
Det tog dryga en och en halv timme
men nu står de så fint staplade allihop,
istället för att ligga utspridda lite här och var.
Hur många däck tror ni det var?
 
 
I morse var jag så nöjd
när hela parkeringen var tom,
så när som på min bil.
 
 
Härliga tider!

Ingen Vidare Bra Vecka

Jag vet inte riktigt vad som har hänt
jag har ju känt mig mycket piggare och gladare en ganska lång tid
men nu är det som om luften alldeles har gått ur mig.
 
Jag vet ju sedan gammalt att det är så jag fungerar
men numera är de bra perioderna mycket längre än de var förut
så jag tror ju att det ska förbli så för alltid.
Att jag aldrig lär mig...?
 
Ja det är bara att gilla läget,
jag kan tyvärr inte göra så mycket åt det.
Det tar minst lika lång tid att läka efter en utmattningsdepression
som det tog att hamna där, sägs det ju.
Jag skulle vilja påstå att det tar längre tid att läka!
 
 
I förra veckan var Minou, hennes klasskompis Emelie och jag
och hälsade på i en hästverksamhet där de ev ska göra praktik i vår.
Det är en kombinerad shetlandsridskola
och islandshästverksamhet.
Den har bara funnits i ett år
och ägaren har inte haft elever tidigare,
kanske är det därför hon är extra mån om att hon ska kunna uppfylla alla krav som skolan har?
De andra praktikplatserna Minou har varit på
har inte varit särskilt seriösa, tycker jag
och då är det ändå ställen som har haft mångårig verksamhet och många elever.
Den här kvinnan vill i alla fall att det ska bli något riktigt bra av det hela,
så det första är ju då att träffa eleverna så de alla kan känna att det här känns rätt.
 
 
När vi var där i förra veckan blev vi rundvisade på anläggningen
och vi pratade och diskuterade både praktikens innehåll
och en massa annat hästrelaterat.
Monika är en öppen och lättpratad person
så en och en halv timme bara flög iväg.
 
I tisdags var det dags för ytterligare ett besök.
Monika ville se Minou och Emelie rida
innan de slutligen bestämde om det skulle bli praktik.
De red ut på tur tillsammans alla tre
(medan jag hittade en pizzeria i Norsholm att tillbringa väntetiden på)
och den hade tydligen gått bra,
för nu bestämdes det att tjejerna skulle göra sin praktik där.
 
 
Det är så roligt att se andras stall, tycker jag.
Jag får inspiration till att göra om i vårt eget,
det finns alltid en massa saker man kan förbättra.
Hos Monika var det sadelkammaren som inspirerade mig,
den var visserligen liten
men jag gillade hur hon hade inrett den.
 
Vår egen sadelkammare är en enda stor röra just nu,
jag vill utrymma den helt och hållet
och sedan börja om från början med att "bygga upp" den.
Nu när vi inte har några hyresgäster längre
skulle vi kunna ha färre sadelhängare
och kanske göra en vägg för täckeshängning där i stället....
Vi har ju en annan sadelkammare i samma hus som garaget också
och den behöver också omorganiseras.
Där har vi saker som bara används ibland
men jag behöver kunna få in fler såna saker från vanliga sadelkammaren,
så det blir luftigare i den vanliga.
 
Hur har ni andra det i era sadelkamrar?
Skulle ni inte vilja göra ett blogginlägg om det?
Det skulle vara jätteroligt att se och få ideér från er!
 
Ja detta blev ett något spretigt blogginlägg...
...precis lika spretigt som livet självt är ibland.
 
I dag börjar min jobbarhelg
så jag vet precis vad jag ska göra de närmsta dagarna.
Hoppas ni får en bra helg allihopa!
 
 

Kärlek och God Sås

Tack för alla kommentarer till mitt förra inlägg!
 
Det här med kärlek är ju inte alltid så lätt....
Både Hanse och jag har ju haft förhållanden innan vi träffades,
faktum är att ingen av oss var fria när vi blev kära i varandra.
Kanske är det därför,
för att vi faktiskt fick kämpa en hel del för att det skulle bli vi till slut
och att det skulle bli accepterat av våra närmaste,
som vi är extra tacksamma över att ha varandra?
Eller så är det för att vi var ganska "gamla" när vi träffades,
så vi insåg vidden av vad vi hade turen att vara med om
på ett annat vis än vad man gör som lite yngre?
Eller så är det helt enkelt så att vi passar väldigt bra ihop.
 
En sak som min pappa sa till oss en gång
har jag verkligen tagit fasta på.
Det var att det är viktigt att ta i varandra varje dag.
Och med att "ta i varandra" så är det naturligtvis att göra det kärleksfullt.
En kram, en puss, en smekning på kinden
eller något annat som får ens partner att känna sig älskad
och betydelsefull.
 
I början av ett förhållande är det ju inte svårt att följa
det är ju snarare så att det kan vara svårt att låta bli varandra.
Men när vardagen smyger sig på
När man får barn och ingen får sova ordentligt på flera år,
när barnen blir större och kräver väldigt mycket av sina föräldrars tid
det är man inte får glömma
att man är ett par som faktiskt var väldigt förälskade i varandra en gång i tiden.
Att det man har i dag
är resultatet av den kärleken.
 
Jag ska inte påstå att vi lyckats med att ta i varandra varje dag
under våra år tillsammans.
Men ju oftare man gör det
desto mer stärks kärleken
och man har kvar den där känslan som fanns i början.
 
Mina föräldrar levde efter den devisen pappa delade med sig av
och jag måste säga att deras äktenskap var väldigt kärleksfullt
ända till slutet.
 
 
Efter mitt förra blogginlägg
skickade Marianne en länk till mig med en kärlekssång
som hennes bror Thedde och hans fru Mari-Anne har spelat in.
Jag tyckte genast att den var jättefin,
jag var på jobbet när jag "fick" den
men när jag kom hem var jag bara tvungen att skriva av texten till den
så jag lättare skulle kunna lära mig att sjunga till den.
 
 
Blocket med sångtexten blev liggande på soffbordet
och nästa kväll när Hanse kom hem från jobbet fick han syn på den.
(han sover oftast när jag kommer hem från jobbet)
 
När jag kom hem från mitt jobb ett antal timmar senare
var han faktiskt vaken,
så han frågade mig vad det var för fin text "jag" hade skrivit.
Jag spelade melodin för honom
och han tyckte precis som jag (och Marianne)
att det var en jättefin låt.
 
Jag har aldrig länkat från youtube förut
(vad jag kan komma ihåg)
men jag ska göra ett försök.
HÄR är Thedde och Mari- Anne!
 
Här är en bild på en (vad jag tror) ung Mari-Anne ♥
(som jag har snott från Mariannes blogg)

Lite värdsligheter måste jag dela med mig av i dag också!
 
I början av 90-talet jobbade jag på ett gruppboende för utvecklingsstörda.
Den person som jag jobbade helg tillsammans med
var ganska matlagningsintresserad
så det blev många smarriga festrätter på helgerna.
 
En sak som jag faktiskt inte lagat på åratal
är hennes goda champinjonsås.
Nu när jag lagade den igen för ett tag sedan
var den godare än någonsin!
Och jag "måste" helt enkelt äta den en gång i veckan.
Jag bara måste dela med mig av receptet.
 
 
VÄRLDSGOD SÅS:
* 1 burk Creme Fraiche
* 1 burk champinjoncreme (konserv)
* ½ krossad köttbuljongtärning
* 1 tsk svartvinbärsgelé (jag tar nog det tredubbla, minst)
* 1 msk grovt krossad rosé- eller svartpeppar (jag tar finmalen svartpeppar, lite efter behag, det blir nog inte 
    en  hel msk) 
* 1 krossad vitlöksklyfta (jag tar 2-3 i stället, eftersom jag älskar vitlök)
 
Blanda alla ingredienser och låt få ett uppkok.
Klart!
 
Enligt receptet ska denna sås serveras till en konjaksbräserad Tuornedos
men vi har ätit den till stekt eller grillad oxfilé i skivor.
En gång åt vi den till fläskfilé också
och det gick precis lika bra.
 
Vi äter den till någon form av ugnsstekt potatis
och gärna ugnsrostade rotsaker också,
en sallad till (gärna med fetaost i)
och man är i sjunde himlen!
 
*****
 
Jag har varit ledig i helgen.
I går fick vi nästan alla utesysslor gjorda redan före kl 12
så då gjorde jag flera "en sak om dagen" på eftermiddagen.
Jag sydde om ett par köksgardiner så de blev lite längre
och jag sydde nya tv-rumsgardiner.
 
 
Jag satte upp alla gardiner utan att putsa fönstren...
....det får bli när det blir varmare.
Eventuellt.
Jag vände till en massa också!
Det gör jag alltid när jag är kreativ....
....fråga mig inte varför det alltid blir så.
 
I dag skulle jag naturligtvis bringa ordning i oredan
men det gjorde jag inte....
När vi var klara med våra utesysslor för dagen
var min kropp alldeles trötter,
så den fick vila.
 
Jag har i alla fall gjort två "en sak om dagen" i dag
så jag får helt enkelt vara nöjd med det.
Det kommer helt säkert flera dagar när jag kan plocka i ordning här inne.
Eller så hinner jag starta upp ett nytt projekt och vänder till ännu mer.... ;-)
 
Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt bra helg!
Jag är nöjd med min
även om den enda grejen jag egentligen planerat inte blev gjord
men det finns ju fler dagar :-)

Bästa Stunden På Dagen!

Jag har tyvärr inte fått till det att svara på era kommentarer på förra inlägget,
förlåt!
Jag jobbar på att göra det i morgon eller i övermorgon ;-)
 
I dag har det varit jobbardag.
En rutin vi har varje dag på jobbet är att gå och handla.
Jocke bor mitt i centrum
och mitt i centrum i Motala finns bara en enda mataffär.
Östenssons

Hanse jobbar också mitt i centrum,
faktum är att vi nog bara jobbar max 100 m från varandra.
 
I dag hände något som händer oss ytterst sällan.
Jag hade varit på Östenssons och handlat åt Jocke
och när jag precis lämnade butiken så kom Hanse gående där på trottoaren,
han hade lunchrast och var på väg till Östenssons för att köpa sig lite lunch.
 
När jag täffar på Hanse så där oförhappandes så blir jag så himla glad!
Det låter säkert jättefånigt,
men det gör att hela återstoden av min dag blir positiv.
 
Även Hanse blir så där glad av att träffa mig när han inte förväntar sig det,
så det blir som den naturligaste saken i världen att vi kramar varandra då
och självklart blir det en puss också.
 
 
Vi är visserligen rätt så gamla och dessutom är vi mitt i stan
men det spelar liksom ingen roll,
vi blir så himla glada när vi träffar på varandra helt oväntat att vi inte kan låta bli att kramas.
 
I dag fick vårt möte en extra dimension.
Det råkade gå förbi två små killar när vi kramade om varandra
och en av dem var väldigt fríspråkig.
 
"Är det där din man?" frågade han mig.
(Jag gissar att han tyckte att det var lite tokigt att vi kramades och pussades mitt i stan)
"Ja det är det" svarade jag.
"Har ni varit tillsammans länge?" frågade han.
"Ja det har vi" svarade vi. "Snart tjugo år".
"Var du snygg när ni träffades?" frågade killen mig.
Hmmmm.....tack för den passningen, tänkte jag
men både Hanse och jag svarade
"Ja det var jag/hon"
"Det kallar jag äkta kärlek" sa killen.
 
Nu kan man ju tolka det här på lite olika vis (eller inte...?),
men min tolkning är att jag antagligen borde vara väldigt glad över att min man fortfarande älskar mig
trots att jag numera ser ut som jag gör.
Själv tycker jag ju att vi nog har åldrats lite båda två sedan vi träffades,
men det är kanske bara ett önsketänkande?
 
 
Ja, ja...
vårt möte gjorde i alla fall min dag i dag.
Inget kan vara  bättre än att träffa sin älskling en liten stulen stund.
 

Jag som skriver den här bloggen heter Nina. Jag är gift med Hanse. Vi har en gemensam dotter som heter Minou och ett helt gäng barn som bara en av oss är biologisk förälder till: Cindy, Therese, Oliver, Niki och Joline. Ett antal barnbarn har vi också hunnit få, en hel liten drös faktiskt :)

Vi bor på en liten gård i Långskogen utanför Motala i Östergötland. Här bedriver vi uppfödning i liten skala av New Forestponnyer. På gården finns också tre islandshästar och till sommaren 2013 hoppas vi på att få vårt första islandsföl.

Välkommen att ta del av vår vardag, såväl om vårt hästliv som vårt övriga liv.


RSS 2.0