Livet Är Ett Äventyr!

Ja åtminstone när man är barn.
I går hade vi en underbar dag hemma i stugan,
helt utan några planer förutom att vi skulle påocka påskris.
 
Vi tog dagen som den kom
och gjorde vad som föll oss in.
 
 
Efter att jag hade klippt ner fjolårets vissna humle som förirrat sig ända upp på stugtaket,
var det ett gäng tjejer som också ville klättra på stege.
Högt upp!
 
 Hur kommer man in här?
 
 Vissa av oss njöt av solen stundvis.
 
Hur många fräknar har Isa-Lova i nacken, Nolie räknar.
 
Vi byggde en eldstad av gsmla tegelstenar och eldade ris, grenar och löv.
 
Flora hade mycket att undersöka.
 
Tovalie och Nolie hade en detektivbyrå och pratade i walkie talkies.
 
Ja det var en härlig dag!
Fler av den sorten, tack!

En Riktig Lyckans Dag!

I dag var dagen då de 60 personer som "gått vidare"  i sållningen
till Kungliga Konsthögskolan i Stockholm
skulle få besked om vilka som var de lyckliga tolv som slutligen var antagna.
 
Vanligtvis brukar de som inte kommit in
få ett mail där de tackas för visat intresse,
medan de som kommer in får ett brev om att de antagits till skolan.
 
Under dagen kollade Joline sin mail ett antal gånger,
samtidigt som hon hade kontakt med andra som också väntade på besked.
Ingen av dem hade fått något mail
men ingen hade heller fått något brev.
 
På eftermiddagen fick Joline veta att en kille hon känner
kommit in,
han hade inte fått något brev, utan ringt till skolan och fått besked.
Då började Cindy och jag tjata på Joline att hon också skulle ringa
och till slut gjorde hon det...
 
Det är usel mobiltäckning i stugan, man får uppsöka vissa speciella ställen för att det ska funka att ringa.
 
...och under över alla under,
Joline var antagen till skolan!!

Inte nog med att det är "omöjligt" att komma in på den skolan,
(tolv platser på 800 sökanden)
Joline blev antagen efter sin allra första sökning.
Det är sånt som bara inte händer,
i stort sett en omöjlighet.
Men hon gjorde det!
Min älskade unge gjorde det!!!!
 
Så i dag är vi så himla glada!
Det här är verkligen en dag att minnas.
En dag man kan plocka fram ur sitt inre och glädjas åt,
i resten av livet.
 
För övrigt har vi också haft en toppendag,
det är så fantastiskt underbart när våra barn och barnbarn "hittar hem".
Men det berättar jag inte om i kväll,
för i dag är det Jolines dag på min blogg.
Hennes♥ och ingen annans!
 
 
Tills vi hörs igen,
ha det så gott allihopa!
 

I Dag Är Ingen Vanlig Dag...

...i dag är Nikis födelsedag!
Hurra, hurra, hurra!
 
 
I kväll blir det firande
med grillning och tårta här hemma hos oss.
 
I går var dagen D,
dagen då jag skulle få träffa Gullungarna igen.
Det är en och en halv månad sedan vi sågs senast
och det är alldeles för lång tid såklart.
 
Men nu är det påsklov
så nu ska de vara här i stugan i en vecka.
 
Inte förrän det var dags att stoppa dem i säng i går kväll kom jag på att jag skulle ta kort på dem,
så det fick bli ett "God Natt-kort".
 
 
Varje gång de kommer hit så är det någon av dem som har glömt något av sina favoritgosedjur hemma
och då blir de såklart ledsna.
Så för att undvika det scenariot så fick de ta med sig alla gosedjur de ville den här gången
och det blev en överfull IKEApåse.
Ändå på något underligt vis
så hade Nolies "Nallis" blivit kvar hemma
så vi hade en ledsen Nolie en lång stund.
 
*****
 
I dag blir nog en rolig dag
för vi ska till Bill och Bulls lekland och leka.
Där gör Niki praktik dessutom, så då blir det nog extra kul.
 
På eftermiddagen kommer Joline hem från Göteborg också!
 
Och så Nikis födelsedagsfirande i kväll!
 
*****
 
I morse var jag och hämtade hösilage,
när jag parkerat bilen på gården lät jag bildörren vara öppen
så jag kunde höra musik från bilradion när jag fodrade  och sånt.
Sedan släppte jag ut hundarna så de skulle vara ute med mig som vanligt när jag grejade.
 
Det var helt okej väder tyckte jag
5-6 grader varmt och halvsoligt,
visserligen blåste det lite
men inte så att det var riktgt kallt i alla fall.
Tydligen höll inte Hugo och Nora med om det
för när jag var klar och skulle stänga av bilradion så sitter de två inne i bilen
i stället för att vara ute.
Tokiga voffar!
 
 
 
Nora är en riktig innehund,
fick hon välja själv så skulle hon bara vara ute ibland
och då skulle det vara solsken, vindstilla och minst 15 grader varmt.
Så att hon väljer att sitta i bilen i stället för att vara ute är kanske inte så konstigt,
men Hugo som älskar att vara ute....
Han kanske gillade musiken i bilen? ;-)
 
Nu önskar jag er alla en riktigt bra dag!
P

Gissa Vilka Som Kommer I Morgon?

Jo i morgon kommer
 
 
....och det är jag väldigt glad över!

Våra Tre Fina <3

På Hööks kan man köpa alldeles underbara fårskinnssulor.
Billigt dessutom!
 
En dag i vintras eller så skulle vi åka och köpa sådana sulor till Minous ridskor,
då hade vi turen att hitta några andra "bra-att-ha-saker" också
alltihop till halva reapriset.
 
 
Vem tackar nej till superbilliga reflexbenskydd?
Och en röd grimma kan i alla fall inte jag motstå.
 
*****
 
Minns ni att vi sålde Bambi, Rufus och Sunny till en och samma familj i somras?
Sedan en ganska lång tid har alla tre ponnyerna varit till salu igen
pga lite olika omständigheter.
Tack och lov har inte familjen sålt dem till "första bästa"
utan varit noga med var de hamnar någonstans.
 
Den första som blev såld var Rufus.
 
 
Han såldes till en familj med tre ridande döttrar.
De tävlar i hoppning och utbildar gärna sin ponnyer själva.
Det är den 17-åriga dottern som har Rufus,
hon har ridit in honom och de har börjat hoppa lite smått nu också.
 
Jag har fått namn och telefonnummer till köparen av säljaren
men jag har inte "hunnit med" att höra av mig till dem ännu.
Nu i veckan fick jag en vänförfrågan på facebook av mamman i familjen,
jag blev jätteglad så klart.
Hon har berättat att de tycker väldigt mycket om Rufus och är så nöjda med honom
och jag känner sån glädje och tacksamhet över att han fick komma till en sån genuint hästintresserad familj.
 
Ett extra plus är att det finns två småsystrar som kan överta Rufus så småningom,
så har han tur så kanske han får stanna där länge.
 
I förrgår fick jag världens överraskning!
När jag gick in på facebook på kvällen hade jag fått två meddelanden.
Det ena var från Jennifer som hade köpt de tre ponnyerna av oss,
det andra var från Jenny som köpt Rufus av Jennifer.
 
Det visade sig att Jennys familj även hade köpt Sunny!!
 
Deras yngsta dotter hade precis sålt sin B-ponny som hon vuxit ur
och eftersom familjen var så förtjusta i Rufus
och att de gärna köper unghästar som de rider in och utbildar själva
så föll valet på att köpa ytterligare en "Skogalundshäst" till lilltjejen.
 
Åh vad jag är glad och lycklig över det!
Sunny har varit en ganska känslig tjej under sina första år
och vi hade ju tyvärr alldeles för lite tid till henne i förhållande till vad hon skulle ha behövt,
så nu känns det som bomull i mitt uppfödarhjärta
att hon dels har hamnat hos den här familjen
och dels har tryggheten i att få bo tillsammans med Rufus nu när hon har fått byta hem två gånger på så kort tid.
 
Även Bambi är såld nu.
 
 
Han har flyttat ända till granngården och bästa grannen,
har Jennifer berättat.
Just nu vet jag inte mer om det,
men jag gissar att jag snart får veta mer.
 
 
Jag har länge tänkt att jag skulle berätta om hur det går för Svarten och Daisy,
men det får bli en annan dag.
Även där har vi turen att två av våra pållar har fått flytta till samma familj.
Ja, Daisy är ju bara där på foder ännu så länge,
men jag skulle ju ljuga om jag inte erkände att jag verkligen hoppas på att hon ska få stanna kvar hos Henny.
 
Vilken tur att vi inte ska få fler föl!
Det är ju nästan som att sälja sina barn när man ska skiljas från dem.
Jag var ju bra knasig som inte fattade det innan vi började med vår lilla uppfödning.
Men nu vet jag bättre!
 
 

Nej, Dra Mig På En Liten Tallpinnevagn!

Nu har det hänt
det jag har känt och befarat en längre tid.
 
Jag har gått upp 1,2kg sedan förra veckan!
 
Men det är inte mer än rättvist
jag har ätit mig till vartenda gram.
 
Som i går t.ex.
vi var i Linköping och handlade lite sommarkläder till Minou
och när vi skulle åka hem ville Minou att vi skulle ta svängen förbi Mc Donalds och köpa glass,
okej tänkte jag och köpte två glassar.
När jag hade ätit upp min glass insåg jag vad jag hade gjort,
jag skulle ju inte äta glass
det var ju Minou som skulle göra det.
 
Det där är ingen engångsföreteelse tyvärr,
jag har spårat ut helt och hållet och stoppar i mig sötsaker både nu och då
oftast tänker jag inte ens på att jag gör det,
det sker automatiskt liksom.
 
Om jag tittar i backspegeln
så vägde jag ungefär tre kilo mindre för ett år sedan mot vad jag gör nu.
Då hade jag gått ner från min absoluta toppvikt någonsin (69kg)
till strax över 59kg.
I dag väger jag 62,4kg.
 
Jag trodde faktiskt på allvar att jag hade hittat en bra balansgång i mitt liv
med vad jag skulle äta och vad jag inte skulle äta
och vad jag ibland skulle kunna unna mig.
Men någonstans på vägen så spårade det ur
så nu är det bara att börja om från början igen med att avgifta mig från sockersuget.
 
I går gick jag en skön promenad
alldeles ensam utan varken hund eller människosällskap.
Det var så otroligt skönt!
Jag riktigt kände hur det väcktes en lust inom mig att försöka komma i form med min kropp.
Jag har aldrig ägnat mig åt joggning,
men det är så många nuförtiden som börjat motionera och som mår så bra av det
så jag blir smittad av deras entusiasm.
Det är människor som liksom jag aldrig har joggat förr,
människor som liksom jag bär/har burit på några kilo för mycket.
 
Nu ska jag försöka pränta ner en plan,
ett träningsschema för hur jag ska lägga upp mitt motionerande
och så hoppas jag att min lust ska hålla i sig tills jag börjar nå några framsteg
för när de kommer så blir jag nog ännu mera sporrad.
 
Går det att lära gamla hundar att sitta?
 
 Vy från gårdagens promenad vid Göta Kanal i Ljungsbro

Pimpad Grimma

Mina pysselidéer tar nästan aldrig semester.
Däremot kan det vara en ganska lång startsträcka från tanke till handling.
Ofta!
 
För ganska många år sedan gjorde jag reflexgrimmor åt flera av våra hästar.
De gick i hagen på andra sidan vägen
och jag ville att de skulle synas när vi ledde dem till och från hagen på vintern när det var mörkt
ifall det skulle komma en bil just då.
 
Jag köpte vanliga nylongrimmor
som jag sydde på reflexband på nosremmen och sidostyckena.
Nuförtiden finns det ju reflexgrimmor att köpa
men idén fanns kvar i mitt huvud fast man skulle kunna använda den på annat vis.
 
Jag har haft den här tanken ett bra tag
så varje gång jag träffar på en tygaffär så går jag in och kollar deras sortiment av band.
Jag har samlat på mig några band som är mönstrade
sedan är det bara att para ihop dem med grimmor som de passar ihop med.
 
Nu i vår har ju Hööks kommit ut med en turkos grimma
och händelsevis så hade jag ett band i min samling som passade till den.
Så nu är Gäddan (lycklig?) ägare till en mycket tjusig grimma
och jag kan nästan lova att hon är ensam om att ha en exakt likadan.
 
Vad tycks?
 
 
 
Måste ju bjuda på en failbild också!

Jag tycker att Gäddan är jättefin i turkost
och ännu roligare är det såklart med lite blommor på grimman.
 
Jag har faktiskt ytterligare två blommiga band i min samling,
det gäller bara att det ska finnas grimmor som passar färgmässigt till dem
och att jag ska komma till skott och sy fast dem förstås.
Prickiga band, har jag ett antal av
och så har jag hittat ett med ryska babuschkor på också.
Men jakten går vidare!

Opp Och Ner, Ner Och Opp..

...grisen gal inte i granens topp,
som tur är!
 
Jag började medicinera mot ett alldeles för högt blodtryck strax före jul,
den medicinen hade inte önskad effekt
så jag fick dubbla dosen och lägga till ytterligare en tablett
för ett tag sedan.
 
När jag tänkte efter så sammanföll min begynnande ångest med dosökningen av medicinen
så i hopp om att det var den som fick mig att må dåligt så slutade jag med den.
Vissa saker känns bättre,
men ångesten kommer och går fortfarande
trots att det är över en vecka sedan jag slutade med medicinen.
 
Livet har trots allt sina ljusa stunder!
 
Som när vi red senast, Minou och jag.
Plötsligt hade poletten trillat ner för den blott 16-åriga Gäddan,
hon förstod plötsligt att man kunde stå stilla när matte skulle kravla sig upp på henne
via ett bord.
Och sedan fortsätta att stå stilla och vänta på att hon skulle få en liten belöning
och dessutom stå stilla även efter det
utan att försöka gå iväg eller börja beta gräs.
Vilken fantastisk pålla jag har!
Eller hur?
 
(Nä nu ska jag vara rättvis mot henne,
hon har visst kunnat stå alldeles stilla under uppsittning förr i tiden när hon reds kontinuerligt.
Det är bara nu efter hennes sejour som avelssto som hon har valt att glömma bort den kunskapen,
stå stilla och vänta är ju liksom inte riktigt hennes favoritsyssla)
 
 
Det har gjorts en massa nya vägar här i skogarna,
det är för att det ska drar ett nytt elnät här.
Fordonen till bygget måste ju kunna ta sig fram i terrängen.
 
Vi red på en av dessa vägar
och där den tar slut kan man rida över ett kalhygge
tills man kommer till en annan ny väg.
Vi har gjort det förut,
i höstas
och det gick jättebra.
Men nu var det blött i marken
så det var svårt att hitta ställen att gå på utan att hästarna sjönk ner med benen
och dikena var mer eller mindre vattenfyllda.
 
Jag tordes inte försöka hoppa med Gäddan över diket,
man får ju inte direkt något stöd av fårskinnspadden jag rider i
så jag hoppade av henne och hoppade före över diket
med Gäddan hack i häl.
 
När vi kommit till fast och torr mark såg jag mig om efter något att klättra upp på
så jag skulle komma upp på hennes rygg igen.
Det fanns inga bra stenar
men en liten stubbe som var en rotvälta verkade tillräckligt hög,
så där trasslade jag in Gäddan mellan stubben och en sten som låg precis intill.
Hon var lite tveksam först om hon kunde tänka sig att stå där
men bestämde sig sedan för att det skulle funka.
Sedan sade jag åt min vackra springare att hon skulle stå stilla,
klättrade upp på stubb-vältan och satte mig i sadeln.
Gäddan står helt stilla även nu
och är mest koncentrerad på att hon ska få sin lilla belöning.
Duktiga, fina , lilla gumman!
 
 
Det är tydligt att vägen till Gäddans samarbetsvilja går genom magen,
det var ju likadant i höstas när hon började hota med att nafsa när hon skulle sadlas
det slutade hon genast upp med när jag började ge henne en liten godisbit efter sadlingen.
 
Undrar om det är godisbitarna som gjort Gäddans mage så stor?
 
Minou och jag var en sväng på Hööks i torsdags,
vi skulle bara köpa lite plaststolpar
men kom ut därifrån med ytterligare lite grejer.
Ni får se en sneakpeak i påsen,
för det dröjer nog till efter påsk innan vi hinner inviga alla grejerna.
 
 
Samma dag som vi var på Hööks så vägde jag mig också.
61,2kg
Som "vanligt".
 
Tills vi hörs igen,
ha det så gott allihopa!

I Dag Har Jag Carpat Diem ;-)

Efter gårdagen,
(som var den värsta dagen på länge i mitt liv
- jag låg mest på soffan och hade ångest,
tills Hanse nästan handgripligen drog med mig ut i solen sent på eftermiddagen-
ja, jag har tyvärr börjat få en hel del ångest på senaste tiden.
Det hänger väl ihop med min slutkördhet, kan jag tänka,
minsta lilla triggar igång den)
så vaknade jag som en ny människa i morse.
Eller det var ju nästan förmiddag eftersom det blivit sommartid i natt,
men det gjorde ingenting
jag var på gott humör ändå.
 
Hanse som fick ryggskott förra söndagen
ville att vi skulle ta en liten lugn promenad tillsammans.
Han har varit ganska indisponibel den här veckan
men i går testade han att promenera lite
och det funkade rätt okej om han tog det i sin egen takt.
Så sagt och gjort
det blev en liten promenad på två kilometer
som tog 40 minuter.
Men det var kvalitetstid!
 
Älskade gubben sitter och väntar på mig när jag hänger upp tvätten innan promenaden.
 

Minou är också lite indisponibel för tillfället
hon föll av en häst på hopplektionen i veckan,
landade först på fötterna och stukade foten
innan hon föll i backen med kroppen.
 
Jag var riktigt ridsugen redan när jag vaknade i morse
så då passade det ju perfekt att jag lånade Týr av Minou,
eftersom jag inte törs rida Gäddan ensam utan sällskap.
 
Jag har aldrig ridit Týr förut,
jo jag har suttit på honom och ridit några varv på ridbanan
men det räknas inte.
 
 
Ridturen, som endast var en skrittur gick jättebra.
Det var bara när vi svängde av från en väg som Týr
fick lite "spunk" och tog ett skutt framåt samtidigt som han lättade lite i rumpan.
Jag gissar att han insåg att vi vände av hemåt igen då
och fick lite extra bråttom.
 
Týr som i stort sett alltid är kolugn,
kan faktiskt få en räv bakom örat när det är på hemväg.
Hans förra ägare berättade att om man galopperade hemåt så kunde han faktiskt sticka,
så därför brukade hon inte göra det.
Det har hänt en gång för Minou
och sedan har inte hon heller galopperat på hemvägen.
 
Nu var det ju bara en skrittur vi tog,
så då är det ju rätt långt mellan skritt och galopp
och ganska svårt att sticka om man skulle vilja göra det,
men om nu Týr kan ha såna tendenser
så är det ju inte så konstigt om han skulle vilja göra så just nu
eftersom det var jättelänge sedan han reds ut ensam.
Så med tanke på det så tycker jag att han var jätteduktig!
 
Självklart hade jag en röd fleecetröja på mig så jag matchade Týrs röda utrustning.
 
Detta gav verkligen mersmak!
Jag hoppas att jag ska ha ork att rida lite oftare,
för det är ju så att jag blir piggare och gladare
om jag gör saker med hästarna som inte bara är den vanliga skötseln
och det i sin tur kan ju faktiskt kan leda till att jag orkar med mer i min vanliga vardag.
Tror jag, i alla fall.
 
Efter ridturen blev Týr belönad med pellets
 
 
och så fick han beta gräs i trädgården
 
 
så här såg det ut där han stod när jag borstade honom
 
 
jag är väldigt glad över min fällskrapa.
 
Den här ridturen gjorde mig så gott
att jag till och med gjorde ett inlägg på facebook
och nu ett blogginlägg.
Är inte hästar fantastiska?!
 
Nu ska jag krypa i säng
så jag är pigg och utvilad när väckarklockan ringer i morgon.
 
Ha det så gott allihopa!
 

Vet Varken Ut Eller In

Ja som ni väl märker så är miitt bloggande just nu under all kritik.
Nästan dagligen tänker jag att jag ska ta en bloggpaus på riktigt,
alltså officiellt.
Men så tänker jag att jag kanske blir bloggsugen rätt vad det är
och då är det ju trist att gå ut med att man tagit en paus,
då kanske pausen gör att jag inte bloggar även om jag har lust med det.
Så tills vidare får det vara som det är,
jag har ingen bloggpaus men jag bloggar inte så mycket eller inte alls.
Hänger ni med?
 
Allt beror på att jag känner mig helt tom och slutkörd,
när jag gjort mina dagliga måsten har jag noll ork eller inspiration till att blogga.
Det är riktigt tråkigt
för bloggandet har alltid givit mig så mycket,
det är så roligt med kontakten med alla bloggkompisar
och det har verkligen gett mig glädje och energi.
Så egentligen är det ju så att jag vill blogga och kommentera på alla bloggar jag följer
men jag förmår inte det just nu.
Tyvärr!
 
 
Däremot är jag mer frekvent på instagram
det är liksom ett mycket lättare medium att uttrycka sig i.
En bild och en kommentar, that´s it,
precis i den nivån jag orkar med att hantera just nu.
För er som läser det här
som har instagramkonto men inte är vän med mig där,
det skulle vara jätteroligt att få ert instagramnamn så jag kan följa er där.
Mitt namn är ninaliljedahl (fantasifullt, eller hur?)
ifall det finns någon som vill följa mig där.
 
Jag klämmer väl in lite vikt(igt) här också,
det var ju ett tag sedan senast...det också.
För två veckor sedan vägde jag 61,2kg
förra veckan vägde jag 61,6kg
och den här veckan vägde jag 61,2kg igen.
 
Just 61,2kg är en vikt jag ofta väger
jag vet inte om det beror på min våg eller om jag faktiskt oftast står på den vikten.
Dock känns jeansen lite trängre nu än för ett tag sedan,
så det vore inte konstigt om jag egentligen väger lite mer än vad vågen sa den här veckan.
 
Nu är det lördagkväll,
grillning står på schemat.
Sedan blir det lite (mycket?) TV och virkning samtidigt.
 
Ha det så gott allihopa!
Vi hörs!

Well hello there

Tjosan hoppsan! Minou här.
Nu kommer det lite vårbilder som jag har fotat i helgen. 
 
enjoy..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Finaste lilla Týr
 
 
Jag kan tala om för er att precis just nu började koltrasten sjunga. Jag kan se den ifrån mitt fönster, den sitter i eken utanför! Finns det något vackrare än koltrastens sång? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Silfrun
 
 
Fluff bollen Blundur
 
 
Blundur
 
 
Pyret
 
 
Sist men inte minst
Pelle-Jöns
 

Det blev ganska så många bilder, hoppas de inte tråkat ut er allt för mycket. Brukar i alla fall själv tycka att det kan bli lite tråkigt att kolla på allt för långa inlägg med bara bilder.. 
aja!
 
Ha det gött så syns vi, toodles! 
 
// Minou 

Neej Vet Ni Vad....?

Det här går ju inte an!
Jag är helt asocial just nu....
 
Jag måste säga att trots att den här vintern har varit den lindrigaste vintern på många år för mig
med både varmare väder och färre hästar,
så har den helt sugit musten ur mig.
Eller så har jag bara glömt hur trött jag brukar vara så här års?
Fast det tror jag inte,
att jag inte ens orkar blogga eller vara aktiv på er andras bloggar,
det har inte hänt tidigare år.
Ja ja, det är som det är och går väl inte att göra så mycket åt.
Tids nog kommer krafterna kanske tillbaka?
 
Inte händer det så mycket här  heller.
Min varböld i munnen är mycket bättre
det är bara ett (iofs ganska stort) sår kvar från där den värkte hål,
visserligen gör det där såret rätt ont ibland
men det är ju ändå  inget mot själva bölden.
 
Hanse har varit rejält förkyld och haft feber,
såklart blev jag smittad
men jag fick en lindrigare variant än han
och den är i stort sett över nu.
 
Men våra åkommor har gjort att de två senaste helgerna har passerat
utan att vi gjort någon större nytta.
Det har fått räcka med de måsten vi har.
 
I dag går jag på mitt helgpass
och slutar inte förrän på måndag morgon kl 9.
Det blir tufft att inte få träffa familjen på så lång tid,
jag som är så hemmakär.
 
Här kommer några bilder från den senaste tiden.
 
 Snart sjunger de på sista versen, de fina snödropparna.
 
 Älskade Moses! 
Jag är alldeles betagen i den här underbara killen ♥
 
Lilleman!
Jag tror att han trivs riktigt bra i sin nya flock numera.
Det var lääänge sedan han rymde ut ur hagen
och både Jade och Týr verkar acceptera honom som en fullvärdig medlem i flocken.
 
 
 
Marianne du ville se vår sälg i helfigur men jag trodde inte att det gick att få ett sånt kort
eftersom den kändes inklämd mellan andra träd. Men i helgen efter "endast" tolv år här på
gården, så upptäckte jag att man kunde ställa sig i en annan vinkel och få med hela trädet
på samma foto.
So here it is!
 
Hur underbart är det inte att kunna hänga ut en nytvättad matta på tork?
 
Uj vad det har blåst på sistone!
 
 Nora och Hugo verkar ha en viss förkärlek för turkosa leksaker
 
 
Suddigt foto,
men en föltuggande Blundur är ju söt ändå
 
 Jag köpte ett par underbara stallstövlar för ett tag sedan,
de är vattentäta,
även i skaften som är av neoprene.
De ska funka ner till -10 grader.
De är supersköna och jag stortrivs verkligen i dem.
Ni som följer mig på instagram
har nog sett att jag har en liten faiblesse för att virka spetskanter på raggsockar.
Sockarna på den här bilden är mina första.
Vad använder ni andra på fötterna när ni jobbar i stallet?
 
 
Jag hoppas att ni får en riktigt bra helg,
allihopa!
 

Är Det Inte Det Ena Så Är Det Det Andra

På natten efter att jag skrivit förra blogginlägget sov jag jättedåligt,
det värkte rejält i munnen oavbrutet.
Egentligen började det på dagen så smått,
jag trodde att det var en blåsa på gång
men efter en hel natts värk tog jag en ficklampa och synade mig i munnen
och då visade det sig att det inte var en blåsa utan en infektion,
såg ut som en varböld innanför huden
mellan käkleden (gånggärnet, som jag kallar det) och svalget.
Det var rejält svullet och molvärkte precis hela tiden.
 
Sedan dess har jag ätit kombinationen ibumetin och paracetamoltabletter
till både frukost, lunch, middag och kvällsmat
allt för att hålla värken på lägsta möjliga nivå.
Usch vad ont det har gjort och usch vad jobbigt det har varit!
Jag har känt mig riktigt "uschlig" och ruggig,
inte bara munnen gör ont, det strålar ut i örat och värker i huvudet också
och när tungan nuddar det onda partiet i munnen
vilket den gör både när man pratar, äter och sväljer
så har det gjort extra ont.
Hujeda mig!
 
I helgen har varbölden letat sig fram mot den bakersta tanden
där har den bildat en djup öppning in mot käkleden,
jag antar att det sipprar ut var där,
för i dag känns det lite bättre
och det måste nog bero på att trycket har lättats.
Tack och lov,
hoppas den här persen är över snart!
 
Och om ni undrar,
nej jag har inte varit hos doktorn
jag har jobbat och så har det varit helg
hade det inte vänt till i dag så hade jag ringt vårdcentralen
men nu vill jag ge det en chans att gå över av sig självt eftersom det verkar vara på G.
 
I går skulle Minou och jag ha ridit lektion hos Anna igen,
men det var inte till att tänka på, tyvärr.
Nästa tillfälle är inte bokat förrän nästa onsdag
och sedan har vi två gånger kvar efter det som vi ska boka.
 
*****
 
I helgen har det av naturliga skäl inte hänt så mycket,
vi städade rejält i lördags
vilket var en aning välbehövligt.
Jag har en förmåga att anväda vårt matrum
som kombinerat pyssel och förvaringsrum
så det tog ett tag att rensa i röran där.
Jag måste hitta en annan bättre lösning för mina sy- och pysselgrejer
men det är ett rätt så stort projekt att få det som jag vill ha det
så jag har liksom aldrig ork att börja med det :-(
Nu är det i alla fall fint för ett tag framöver
(hoppas jag).
 
Hanse har grejat ute,
han har lagat traktorn
(HALLELULJA!!)
och sågat en massa ved bland annat.
Men det har ju varit en massa sport på TVn också som han har tittat på.
 
I går pratade Joline och jag i telefonen i nästan två timmar.
Det var så härligt med ett riktigt långprat,
det blir tyvärr alldeles för sällan som vi hörs av.
Båda två har nästan alltid fullt upp,
Joline med sin skola
och jag med jobb, djur och hemsysslor.
 
Joline går sista året på Dômens konstskola i Göteborg
och nu i en lång period har det varit jobb nästan dygnet runt
med att göra alla ansökningar till konstskolor på högskolenivå.
Först var det konstskolorna utomlands som skulle sökas
och efter det var det de svenska skolorna.
 
När man söker till konstskolor så måste man ju ha en portfolio
som man skickar in tillsammans med sin ansökning
och vad jag har förstått
så skiljer det sig ganska mycket på vad man väljer att ha i sin portfolio
beroende på vilken skola man söker.
Till skolorna utomlands får man ha en större portfolio än till de här i Sverige t ex.

Det är flera steg i urvalsprocessen till att bli antagen till en konstskola,
först är det portfolion som ska granskas,
där sållas de flesta ansökningarna ut
bara de bästa får komma på en intervju med skolledningen
därefter sållas resten ut och bara de allra bästa,
endast ett fåtal varje år
erbjuds en plats i skolan.
 
Joline har faktiskt blivit kallad till intervju på Amsterdams konstskola
och det är fantastiskt roligt.
Sedan är det ju en snårig väg att komma vidare från det,
men det är i alla fall ett erkännande att ha kommit så långt.
Jag är så glad för hennes skull!
 
*****
 
Lite vikt(iga) saker ska jag väl få med här också.
I början av förra veckan såg det inte alls bra ut på vågen,
men min värkande mun har nog hjälpt mig lite på traven
annars hade min viktuppgång varit ännu större.
Nu slutade det på +6hg för två veckor
(jag var ju i Knivsta förra fredagen så då blev det ingen vägning).
Aj aj aj, inte bra!
Tyvärr är det så att jag verkligen totalt saknar inspiration,
jag bara lyssnar på min kropp eller om det är min knopp och ger efter för de flesta sug jag känner.
Det är godis, det är fet mat, det är vin och en massa andra onyttigheter.
Usch vad jag blir trött på mig!
Jag måste nog trösta mig med pizzaresterna från gårdagen
till lunch i dag..... ;-)
 
*****
 
I morgon är det jobb igen,
nu är det jobb dygnet runt som gäller ett tag igen.
Då är man på jobbet i två dygn när man har ett arbetspass,
precis så som vi gjorde förra året vid den här tiden.
Jag känner mig inte redo för att jobba så mycket
det är lite för tufft för mig, egentligen.
Men det måste gå det också.
 
När jag går av mitt arbetspass på torsdag morgon hinner jag bara hem en sväng
innan jag ska iväg till mamma.
Hennes läkare ska ringa och meddela om olika provresultat
och då vill jag vara där så att jag också kan prata med doktorn.
Efter det vill mamma åka till sin stuga här i Långskogen
och hämta grejer som förvaras där
och det lär nog ta sin lilla tid att gå igenom allt som finns där...
Sedan är det dags att ta en tur till höbonden och hämta ensilage igen,
ja jag behöver nog inte vara sysslolös den här veckan heller...
 
Jag vet inte när vi hörs igen
men jag hoppas att ni allihopa får en massa härliga vårdagar!

Hur Kunde Jag Tro Att Jag Skulle Hinna?

 Tidsoptimist - Javisst!
Det säger sig väl självt egentligen att jag varken skulle hinna eller orka att blogga
när jag var hos gullungarna i helgen.
Hur dum får man vara egentligen som trodde det?
Men nu är jag här igen!
 
Det var några härliga dagar vi hade, alla mina ungar och jag.
Tovalies torsdagsdans hann jag tyvärr inte med,
men det var fantastiskt roligt att få vara med henne i skolan på fredagen.
När man är mormor på så långt avstånd som jag är,
så blir man ju inte delaktig i vardagen så som jag skulle ha varit om vi bodde i samma stad.
Därför är det extra roligt att vara med i skolan en dag
så jag känner till hur Tovalies skolsituation ser ut.
Då har jag en bild av vilka hennes klasskamrater är,
 vilka fröknar hon har och hur själva miljön ser ut.
Det känns gott i mormorshjärtat.
Jag måste erkänna att jag redan längtar efter att få vara med Nolie i skolan,
den dagen hon börjar där.
Det är så speciellt att få se hur ens barnbarn är när de är ute "i riktiga livet".
 
Den viktigaste orsaken till att jag åkte till Uppsala just nu
var egentligen att Cindy fyllde år.
För ovanlighetens skull skulle hon få några små födelsedagspresenter,
det var några år sedan hon fick det senast :-(
men när man har så många barn och barnbarn som vi har
så blir det helt enkelt alldeles för dyrt att ge alla en massa presenter,
så det är bara de yngsta som får det numera.
 
Vi hade inte direkt köpt några presenter till Cindy,
det var jag som hade pysslat ihop några saker.
Iofs hade jag köpt materialet,
men det räknas inte ;-)
Jag hade virkat en duk som skulle passa till Cindys rosarutiga vårgardiner
och så köpte jag två kökshanddukar som jag broderade deras monogram på.
Sedan kom jag på att jag skulle göra servettringar till hennes rosa inredning,
så jag virkade hjärtan i samma garner som duken,
klädde in toarullsbitar i vitt tyg och limmade fast hjärtana på dem.
Givetvis köpte jag rosa servetter till servettringarna också.
 
 
Ett av mina favoritpyssel är att dekorera tändsticksaskar.
Jag hade köpt både en stor tändsticksask
och fina pappersark från Panduro,
så jag skulle kunna göra en till Cindy
men på något lustigt vis så glömde jag helt bort det...
Typiskt mig!
Men jag ska göra den i helgen och skicka den till Cindy i stället.
 
*****
 
På lördagen var vi ute i fyra, fem timmar.
Vi gick en långpromenad med flera omvägar
ner till Knivstas centrum.
(Nu måste jag nog förklara mig lite,
det är faktiskt så att de bor i Knivsta sedan flera år tillbaka
men jag är så inkörd på att de bor i Uppsala så jag använder fortfarande det namnet om var de bor,
jag måste verkligen skärpa till mig och använda rätt kommunnamn i fortsättningen.)
Vi besökte några affärer,
det finns faktiskt ett par mysiga små butiker där.
Sedan gick vi till ICA och köpte lördagsgodis
och efter det tog vi en lång omväg hem.
På vägen passerade vi flera lekparker
och naturligtvis måste man testa alla.
 
Jag försökte ta lite foton på gullungarna,
men det ville sig inte riktigt.
Tovalie höll bara på och apade sig när jag kom med kameran.
 
 
Isa-Lova är ju liksom aldrig stilla
så henne fick jag bara ett kort på där hon inte var suddig,
Flora sov
men Nolie fastnade i alla fall på flera bilder
och även Cindy kom med på en.
 
 
På söndagen var det dags för mig att åka hem
men innan hemfärden hann vi leka lite och spela spel.
 
På vägen till Knivsta hade jag verkligen tur,
när jag svängde av från motorvägen slutade CD-spelaren att fungera
och strax därefter slutade allt annat i bilen att fungera också,
såsom hastighetsmätare, blinkers osv
det enda som funkade var att bilen fortfarande tog sig framåt, om än väldigt sakta.
Jag hade sån himla tur att jag tog mig fram ända till parkeringen där jag skulle stå
men efter att jag stängt av bilen gick den inte att starta igen.
 
Under helgen hade Mattias laddat batteriet
(undrar om jag ens tackade för det?)
och när jag skulle ge mig av hemåt var jag inte särskilt orolig att det inte skulle funka hela vägen hem.
Typiskt mig det med!
Jag är inte bara tidsoptimist, jag är en vanlig optimist också.
 
Men ca fem kilometer från Nyköping började bilen säga ifrån,
allt slutade att fungera förutom att den rullade framåt sakta.
Så jag placerade mig i "vägrenen" eller vad man ska kalla det innersta fältet på en motorväg
och hade den sagolika turen att kunna ta mig ända till första avfarten till Nyköping
och rulla in på en parkering vid ett stort köpcenter.
Där ringde jag min tappre riddare och bad honom att komma och rädda mig i min nöd.
Hanse var förberedd på detta så han hade laddat två bilbatterier
utifall att
och dem tog han med sig och styrde kosan mot Nyköping.
 
 

Resten av resan hem var inte helt komplikationsfri,
naturligtvis blev det både spöregn och snöfall
vilket är lite problematiskt när man ska spara på batteriet
då kan man ju inte använda varken fläkten eller vindrutetorkarna så mycket som man skulle vilja.
Men vi tog oss hem i alla fall,
tack och lov för det!
 
*****
 
I går ägnade jag mig åt mamma ganska mycket.
Hon bor på trygghetsboende och det var uppföljningsmöte med sjuksköterka och personal,
något man har en gång i halvåret.
Efteråt ville mamma att vi skulle fika
och så klart gjorde jag det med henne
(mao det blir ingen viktnedgång den här veckan).
 
I dag har jag bara ägnat mig åt djur, hus och hem.
På eftermiddagen eldade jag en massa ris och grenar
som vi inte hann elda upp innan snön föll,
ifall ni inte vet så älskar jag att elda.
Undrar om det bor en liten pyroman i mig ;-) ?
 
I morgon är det en mammadag igen,
hon ska röntgas och jag ska naturligtvis vara vid hennes sida.
Efter det är det dags att hämta hösilage
och köra ut det till pållarna.
Ja, det är inte svårt att fylla sina dagar.
 
Tills vi hörs igen
ha det så gott allihopa!

Ridning X 2

I går var det ju riktigt underbart väder
och eftersom Minou var hemma på eftermiddagen
så passade det ju utmärkt med en liten ridtur.
 
 
Jag kom i håg att sätta på runtastic på mobilen,
så jag vet att vi red 6,5 km på 1 tim och 24 min.
Med andra ord var det inte någon racertur.
 
 
Men det var härligt att komma ut igen!
Det enda som inte var så härligt var när vi red förbi en granne,
hans hingst gick i en större hage än han brukar
så först kom han galopperande mot oss från bortre delen av hagen
sedan taktade han bredvid oss i hagen ända till den tog slut.
 
Jag kände mig lite obekväm eftersom Gäddan är en dam med starka åsikter
och dessutom väldigt lätt i rumpan när hon möter nya hästar.
Men jag manade på henne så gott jag kunde
så hon inte skulle stanna upp och känna efter vad hon tyckte om hingsten i hagen
och det gick bra,
vi tog oss alldeles helskinnade igenom äventyret.
Phu!
 
 
När vi var nästan hemma igen
hörde vi koltrasten sjunga!
Det är det tidigaste jag varit med om.
Förra året när det var vinter så länge
dröjde det ända till första april innan jag hörde den.
Koltrasten är min absoluta favoritfågel
dess sång är så underbar
och jag blir så lycklig när den tar sina första toner på våren.
 
*****
 
I dag var det dags för islandshästlektion igen.
Vi fick samma hästar som förra gången
och det var jag väldigt glad över.
Det är skönt att ha samma häst några gånger
så man lär sig hur den fungerar
innan det är dags att byta till en ny.
 
I dag var allt svårare, tycker jag.
Littla Perla var mycket stelare
(eller rättare sagt, jag var inte duktig nog att få henne mjuk och följsam)
och jag hade till en början jättesvårt att få henne att tölta
och när jag väl klarade det så kände jag inte ordentligt när hon gled över i trav för mig.
Men på slutet fick jag till det riktigt bra vissa stunder,
det är bara det att tölten liksom måste underhållas hela tiden,
för att det inte ska övergå i trav
och det är inte jag bra på.
Men som sagt det blev i alla fall några guldkorn.
 
Jag funderar på hur vi ska lägga upp vår ridning efter att de här lektionerna är slut.
Eftersom vi är två personer som vill rida
så blir det ju ganska dyrt.
Att rida varje vecka blir lite för kostsamt, tyvärr.
Men om det finns två lediga platser i en ridgrupp så vore det jätteroligt,
problemet är ju bara att jag jobbar alla vardagar en gång var tredje vecka
men om vi kunde få ha varsin plats där man rider två veckor av tre
så skulle det ju vara helt suveränt.
Men det är nog för mycket begärt...
 
*****
 
Jag har faktiskt lite semester just nu!
Jag tog ledigt fre-, lör- och söndag
och med mina lediga dagar före och efter helgen
så fick jag nio dagar ledigt i rad.
 
Den här semestern planerade jag redan i januari,
det är så att Cindy fyller år på fredag
och då passar det bra att jag åker till henne då.
 
Samtidigt som Cindy ska firas så vill jag ju göra lite grejer med gullungarna,
så på fredag ska jag vara med Tovalie i skolan
och i morgon ska jag titta på när hon har sin dans.
På fredag em ska Tovalie till skolsköterskan
så då ska jag vara barnvakt åt de andra
när Cindy åker med henne dit.
Lördagen har vi inte planerat,
men umgänge med barnen blir det förstås.
 
Det är så skönt och roligt att åka iväg till min Uppsalafamilj,
när jag är där har jag inget annat som pockar på min uppmärksamhet
då kan jag ägna mig åt dem så mycket mera än när de kommer hit.
Det känns så skönt och det mår jag så bra av.
 
 
Planen är att jag ska ta med mig min "padda" till Uppsala
och hinner jag så ska jag göra något blogginlägg,
men kommentarer till er andra kommer jag nog tyvärr inte hinna med förrän jag är hemma igen.
Bara så ni vet ;-)
 
Tills vi hörs igen,
ha det så gott allihopa!

Jag som skriver den här bloggen heter Nina. Jag är gift med Hanse. Vi har en gemensam dotter som heter Minou och ett helt gäng barn som bara en av oss är biologisk förälder till: Cindy, Therese, Oliver, Niki och Joline. Ett antal barnbarn har vi också hunnit få, en hel liten drös faktiskt :)

Vi bor på en liten gård i Långskogen utanför Motala i Östergötland. Här bedriver vi uppfödning i liten skala av New Forestponnyer. På gården finns också tre islandshästar och till sommaren 2013 hoppas vi på att få vårt första islandsföl.

Välkommen att ta del av vår vardag, såväl om vårt hästliv som vårt övriga liv.


RSS 2.0