Semester!

Ja nu har jag bestämt mig,
jag tar lite bloggsemester ett tag.
 
Jag blir så stressad när jag inte hinner eller orkar att blogga
så som det till och från har varit under hela 2014,
så nu gör jag som så att jag planerar en bloggsemester i stället.
Jag hoppas att jag inte ska känna dåligt samvete över att jag inte deltar i bloggvärlden under den tiden.
Hur lång semestern kommer att bli, vet jag inte.
Den kanske blir lååång eller bara några dagar,
det får inspirationen utvisa.
 
Jag önskar er alla en härlig sommar!
 
 
 

Ännu En Helg Har Passerat...

...och den har jag tillbringat på jobbet.
 
I dag hade vi en jättehärlig dag på Medevi Brunn,
vi åt en jättegod buffé på värdshuset,
gick på hantverksmarknad,
promenerade i den fina brunnsmiljön
och slutligen åkte vi med bilen ner till Vättern.
 
 
Nu är jag ledig i tre dagar,
på onsdag ska vi inventera staketen på sommarbetet
för att kunna fixa det på lördag
och sedan köra dit hästar på söndag.
 
De hästar som ska få åka dit till en början är
Mussie, Lilleman, Naskur, Silfrún och Blundur.
När Minou fått sommarlov ska Silfrún få komma hem igen
för då måste vi verkligen sätta igång med hennes inridning.
Kanske får även Yrsa åka till sommarbetet,
jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Hon har aldrig gått där tidigare
eftersom det inte känts lämpligt med tanke på hennes skygghet,
men kanske att det kan överväga att hon är en stor trygghet för Blundur
och därmed skulle hon göra en stor nytta där
den dagen då Silfrún ska åka hem igen.
Det tål att funderas på.
 
 
Ja som ni märkt så har jag varit "världens" sämsta bloggkompis ett tag,
jag vill ju hinna med att kommentera hos er
och göra fler blogginlägg
men jag får helt enkelt inte till det...
Inte ens några viktinlägg har det blivit de senaste veckorna.
Nej här behövs en skärpning!
 
I morgon är det ju måndag
så då kan det väl passa bra att ta nya tag!
Eller? ;-)

Första Gången

Äntligen fick vi till det i dag Minou och jag!
Det skulle ha skett mycket tidigare,
men jag hade ju min yrsel förut
och i helgen var det treårstest på Vretagymnasiet
så då var Minou funktionär där.
 
Vad vi gjorde?
Första ridturen på Daisy :-)
 
När vi först kom ut till ridbanan gick Minou runt med henne där en stund
så hon fick vänja sig lite både vid platsen
och vid Gäddan, Týr och Lilleman som stod och tittade på henne.
 
 
Sedan satt hon upp.
Vi använde en plaststol som Minou stod på när hon satt upp,
vi kom på att vi glömt att fråga Henny om hon brukade sitta upp från marken eller från någon pall
så då tyckte vi att det här blev skonsammast för Daisy.
 
 
Sedan blev det mycket skritt.
Först fick hon bara skritta i sitt eget tempo,
kanske lite överilat
men hon hade nog lite oro och osäkerhet som behövde komma ut.
Dels har hon ju bara varit hemma i två veckor
och dels så är hon ju inte van att behöva jobba här hemma,
det är ju liksom Henny och Viktoria som är hennes vanliga ryttare.
 
 
Efter det gjorde Minou lite basic övningar,
halter, igångsättningar, volter och sånt där.
Precis som Henny har berättat så är Daisy väldigt lyhörd för hjälper,
så det är små hjälper som gäller hela tiden.
 
 
Så småningom provade de lite trav också.
Det gick jättebra, det också.
 
 
Efter väl förrättat värv blev det avskrittning på långa tyglar.
 
 
Att se Daisy riden för första gången är så häftigt.
Jag är så innerligt tacksam mot Henny som fixat det här,
hade det inte varit för henne så hade Daisy fortfarande gått här i hagen och varit oinriden.
Dessutom så är hon ju så himmelens läcker (Daisy alltså)
med en ryttare på ryggen,
hon blir liksom en helt annan häst.
 
Till min (förhoppningsvis) spekulant:
Nu är hon dyyyr den lilla rödtotten! ;-)
 
Nu måste jag väl kanske erkänna att jag av hundra tagna bilder,
inte valt att visa de sämsta.
Det var rätt mycket gå och gapa och fippla med bettet...
Tyvärr glömde jag ju att fråga Henny i kväll om det brukar vara så
eller om det är vi som gjort något fel
eller om det är så att det blev så eftersom hon inte haft bett på två veckor.
(Henny, påminn mig om att jag ska fråga dig om det!)
 
Yeeh!

Äntligen är i alla fall första turen gjord,
på fredag blir det dags igen.
Det är Minou som ska rida då med
men jag längtar jättemycket ändå!
 
I min enfald så trodde jag att jag skulle hinna in till er andra och kommentera i kväll,
men nu är klockan efter midnatt så det får bli en annan dag.
Ha det så gott tills vi hörs igen!
 
 
 
 
 
 
 

Bara En Snabbis!

I morgon börjar jag jobba igen, 
jag mår så mycket bättre. 
Visst kan jag få perioder under dagen när jag blir yrslig 
men det är absolut inte jämförbart med hur det var förut. 
 
Helgen har varit kanon!
I går firade Hanse och jag vår 18:e förlovningsdag,
vi förlovade oss på Karl Johan(n) i Oslo den 17:e maj 1996.
 
I dag har vi grejat med ditten och datten 
bl.a. gick vår åkgräsklippare sönder när Hanse skulle få igång den
efter vintervilan. 
Den startade och när han skulle börja köra med den 
så small den bara till och sedan var den stendöd. 
Inte roligt alls! 
 
 Här skulle det ha varit en tjusig bild 
men det gick inte att ladda upp någon. 
 
Ha en bra måndag! 

Lite Bättre, Lite Blundur Och Lite Daisy

Äntligen har det vänt!
Det var i går på eftermiddagen som jag kände att yrseln liksom började tyna bort
och illamåendet avtog drastiskt.
Herregud vad skönt det var!
Jag kunde röra mig i normal takt i stället för att göra allt i ultrarapid.
Vilken härlig känsla!
 
 
I dag har jag också mått ganska bra,
lite mer yr än i går
men jag har å andra sidan pressat mig lite mer också.
Jag hade en tandläkartid i dag och den ville jag gärna inte missa
men jag var livrädd att kristallerna skulle hamna fel när man ligger upp och ner i tandläkarstolen.
Jag berättade det för tandläkaren så hon sänkte inte ner mig så mycket
och så hade hon en nackkudde som jag låg på också.
Så allt gick bara bra :-)
 
Sedan gick jag till garnaffären som har sin ingång bredvid tandläkaren
där blev det en pratstund med Ulla (så härligt att träffa någon utanför familjen!)
och tre fina garnnystan fick följa med hem.
Jag har ett favoritbomullsgarn och mitt mål är att ha ett nystan av varje färgnyans här hemma,
det är så bra (och roligt) att ha många färger ifall jag får något infall och vill virka något litet helt spontant.
Rätt som det är får jag för mig att göra något glasunderlägg
eller några mormorsrutor eller något annat "småttigt"
och då vill jag kunna göra det direkt när jag får idéen.
 
Ett av de senaste alstren, en mobilaxelväska,
så jag kan lyssna på böcker när jag promenerar eller håller på med tråkiga hushållssysslor.
 
Efter det åkte jag hem och tog det lugnt
men på kvällen skjutsade jag Hanse till en vårfest med hans fackförbund
och sedan passade jag på att handla.
Precis allt var slut i kyl och skafferi så det blev storhandling,
(varför blir det så när jag har varit opasslig i en dryg vecka?)
som tur är var Minou med för när jag var i affären var jag rejält yrslig
trots att jag tog det väldigt lugnt.
 
Alltså....
...hur intresant på en skala är det för er att läsa det här...?!? ;-) hihi
 
 
Lille Blundur mår fortfarande bra
så här en och en halv vecka efter kastreringen.
Han har inte varit särskilt svullen någon gång,
mest runt själva snoppen förut
men nu har det flyttat sig lite bakåt.
Det ser i allafall jättebra ut.
 
 
 Daisy mår bra och allt är som vanligt i flocken
det är som att hon aldrig varit iväg överhuvudtaget.
Jätteskönt!
 
I helgen pratade jag med en person som eventuellt är intresserad av att köpa Daisy.
Hon var intresserad redan förra året
men det funkade inte riktigt praktiskt för hennes del då
så hon kände att hon måste avstå.
Nu i år är läget annorlunda så nu kanske det blir av?
Jag håller tummarna!
 
Ja jag veet...solsken och täcke, fodrat dessutom.
Men jag är inte van vid att ha helklippt häst och det har ju varit rätt kyligt och regnigt om vart annat,
men i dag blev det varmt och täcket åkte av
så nu är ordningen återställd.
 
Ja det var väl allt för i dag.
Tills vi hörs igen
ha det så gott, allihopa!

Kristallsjuka...

...eller godartad lägesyrsel, som det egentligen heter
ska det här inlägget handla om.
Det var Jenny som undrade vad det var för något
och jag tänkte att det kanske är fler som inte vet
så då svarar jag i ett blogginlägg istället .
 
Nu är jag ju ingen expert på det här,
jag har googlat på internet
och det verkar vara en hel vetenskap
så jag förklarar lite kortfattat och utifrån hur det känns för mig,
andra har kanske annorlunda upplevelser av kristallsjukan än jag
men så är det ju med de flesta åkommor, att de inte är exakt likadana för alla som drabbas.
 
Alla foton i det här inlägget har Minou tagit. Det är på våra fina grannar som gränsar till två av våra hagar. Både Minou och jag älskar kossorna,  de är så söta och fina. Jag tänkte att det här kunde vara ett bra sätt att visa er kort på sötnosarna, för något eget blogginlägg om dem lär det ju aldrig bli.
Vi är glada att ha kossor till grannar till hästarna, då blir hästarna lite kovana och behöver kanske inte bli rädda för de kossor vi eventuellt kan möta när vi är ute och rider.
 
Det är så att vi har några slags "kristaller" i vårat balansorgan i öronen
om de lossnar från sin vanliga plats blir vi yra.
Om de hamnar i någon av örats tre båggångar så drabbas vi av "karusellyrsel".
Karusellyrsel är precis som det låter,
hela världen bara snurrar och det är omöjligt att gå utan att hålla sig i.
Även när man håller sig i så snurrar det
men man klarar bättre att hålla balansen då och det känns tryggare.
Man blir ju otroligt illamående också av allt snurrande,
jag klarade mig från att kräkas men jag vet att många inte gör det.
 
Det här akuta läget med karusellyrsel kan hålla i sig i någon eller några dagar
sedan kommer en annan fas,
då är man yr men inte alls lika äckligt yr som innan.
Den här andra fasen vet jag inte om alla får
men jag har den i alla fall.
 
 
Nu klarar jag att röra mig inomhus utan att jag måste hålla mig i,
jag är yr men inte så att hela världen far omkring.
Mina rörelser måste vara lugna och stillsamma
annars snurrar det till som sjutton och då måste jag hålla mig i något.
Jag blir ju illamående av den här yrseln också
men jag klarar att röra mig en stund innan jag måste sätta mig ner så att yrseln går över.
Det bästa är att sitta så man kan luta huvudet mot något,
då är ju huvudet mer stilla än om man ska balansera upp det själv.
 
Att ligga ner är inte så bra när man har kristallsjukan,
jag antar att det är lättare för kristallerna att hamna i båggångarna då.
De flesta som får kristallsjukan får det just på natten just av den anledningen.
Att röra på sig (eller på huvudet) är bara bra i den mån man klarar det,
jag har för mig att det är för att kristallerna ska hitta tillbaka till sitt ursprungliga läge.
De simmar ju runt i någon slags trögflytande vätska där i innerörat
och när man rör på sig så rör sig kristallerna
men är man stilla så rör de sig inte.
Jag märker ganska tydligt att min yrsel är mycket värre
på morgnarna och dagarna för att bli mycket bättre på kvällarna.
 
 
Tydligen så kan det ta några månader innan man är helt fri från sin yrsel
men om jag förstått det rätt så blir det bättre och bättre
och mer sällan mellan yrselanfallen under den här tiden.
 
Varför får man då Kristallsjukan?
Ett slag mot huvudet kan vara en utlösande faktor
och enligt forskningen så drabbas i huvudsak kvinnor
och kvinnor med migrän drabbas oftast.
För övrigt vet man inte.
 
Daisy måste kika lite extra på kossorna nu när hon kommit hem igen.
 
Jag funderade lite på varför jag drabbades
och när jag pratade med mamma om det
så mindes jag plötsligt att jag slog i huvudet som sjutton tisdagen innan påsk.
Jag var superstressad för jag ville hinna dammsuga av golven här hemma
innan jag skulle åka och hämta Joline i Linköping
när hon skulle komma hem på påsklov från Göteborg
och jag var redan försenad.
Vi har ett gammalt 1700-talsskåp som man inte kan stänga övre dörren på
och när jag dammsög där böjde jag mig ner mot golvet,
jag skulle kanske ta upp något
och så reste jag mig upp i full fart med huvudet rätt i skåpsdörren.
Det gjorde så fruktansvärt ont att jag faktiskt började gråta lite,
jag är en sån där människa
(och har visst alltid varit ända sedan jag var liten, enligt mamma)
som nästan aldrig gråter,
så när jag gråter då är det riktigt illa (också enligt min mamma).
 
Hursomhelst,
livet går ju som alltid på i 190km/h
visst hade jag ont där jag slagit i huvudet men det var ju inte så konstigt...
Precis i samma veva började jag med en ny blodtrycksmedicin
(det blir visst en lång historia det här)
eftersom min första inte hjälpte.
Jag började känna mig lite yr ibland,
speciellt om jag gjorde häftiga rörelser
eller när jag böjde mig mycket.
Jag tänkte att det nog var så att jag det var för att jag hade fått normalt blodtryck
och att kroppen inte riktigt var van vid det.
 
Sedan började jag bli yr "bara så där" ibland
det kunde hålla på någon timme eller så och sedan gå över.
Natten till förra tisdagen vaknade jag varje gång jag rörde mig i sängen
av att det snurrade i huvudet,
men innan jag steg upp hade det gått över.
På onsdagsnatten var det likadant,
ja och resten vet ni ju.
 
På sätt och vis är det ju skönt att veta/tro att man vet vad min tidigare yrsel berott på,
för det är ju ganska jobbigt att gå och vara yr så fort man anstränger sig
och när man inte anstränger sig också.
Nu vet jag ju att det inte är något farligt
och att det kommer att gå över.
För om det inte går över av sig självt
så finns det några speciella rörelser/vridningar av huvudet
som en öron-näsa-halsläkare kan utföra
då hamnar tydligen kristallerna rätt och då är yrseln botad.
Men för de allra flesta går det ju över av sig självt!
 
 
Jag skulle ha jobbat i dag och i morgon
men jag är fortsatt sjukskriven de dagarna,
vilket innebär att jag inte jobbar förrän i nästa vecka
och då börjar jag med en enkeldag,
perfekt om jag fortfarande inte är riktigt återställd.
 
Jag undrar jag, hur många av er som orkat läsa så här långt...
...ni har varit tappra :-D
 
So long!
Och ha en bra dag allihopa!
 
 
 

Kolla här!

I dag har jag fått dessa foton från Henny och Viktoria:
 
 
 
Både Da Capo och Yanni har skrittat ca 50m med ryttare!
Duktiga pållar och duktiga tjejer!
 
Det var allt för i dag.
Ha det så gott allihopa!

En Bra Och En Dålig Vecka

 
Hanse har varit superduktig den här veckan!
Han har promenerat minst 2,5 km varje dag
och han har gått ner 2 kg!
Vilken superstart han har gjort i viktgruppen!!
 
För mig har det gått betydligt mycket sämre.
Jag har promenerat mina lediga dagar minus de dagar efter att jag fått kristallsjukan
= 3 promenader.
Men det värsta av allt,
jag har gått upp 1 kg!
 
 
Att inte kunna röra sig är förödande.
Jag sitter här i min soffa och tröstäter för att jag mår illa :-(
Men det är som att det hjälper lite mot illamåendet att äta.
Ändå äter jag åksjuketabletter för att det ska lindra yrsel och illamående.
 
Jag har fått extra vätska i kroppen också,
fingrarna känns som små trinda korvar som det är svårt att böja på.
Jag misstänker att det också är ett resultat av stillasittandet.
Det kommer väl att försvinna när jag blir rörlig som vanligt igen,
men det lär inte vara ett helt kilo
så resten av viktuppgången får jag nog försöka få bort på annat vis.
 
 
Men att jag gått upp i vikt gör inte så himla mycket,
jag är så glad för Hanses skull att han har gått ner så mycket,
det är det viktigaste den här veckan :-D
 
En annan sak som är jätteroligt
är att det går mycket bättre för Hanse att gå sina promenader nu.
Han är inte bråkdelen så trött som första dagen
och i tisdags kväll när vi gick tillsammans
pressade vi tiden på vår runda till 28 minuter och 3 sekunder
jämfört med första dagen då det tog 32 minuter och 26 sekunder.
Visst är han duktig min gubbsing!?
 
Alla fina foton är tagna av Minou förstås ;-)

Hejdå Chanelle!

Det var i onsdags Chanelle skulle åka till sin nya matte
men det var på håret att hon kom iväg.
 
Jag vaknade på natten av att allt snurrade runt, runt så fort jag rörde mig i sängen,
det var så natten innan också
men då gav det med sig innan det var dags att stiga upp.
I onsdags ville det dock inte sluta
så jag låg där i sängen och vågade inte försöka att kliva upp.
När klockan var halv tolv var jag i alla fall tvungen att ta mig upp,
vi skulle ha personalmöte kl 13
och jag måste ju hinna i tid till det.
Trodde jag ja!!
 
Jag kunde nästan inte ta ett steg utan att hålla mig i
det snurrade galet i mitt huvud
och det kändes som att jag skulle kräkas eftersom jag blev så väldigt illamående av snurret.
Till och med när jag satt ner snurrade det som sjutton.
Jag insåg ganska snabbt att något möte kunde jag definitivt inte åka till
men det visade sig att inte Jocke heller mådde bra
så vi ställde in mötet.
 
När det var klart med det insåg jag att Henny skulle komma och byta hästar på eftermiddagen!
Herregud, hur skulle det gå?
Jag messade Henny och frågade om vi kunde skjuta upp det,
men då hade redan hennes mamma åkt 8 mil för att vara barnvakt
och Hennys kompis som skulle följa med hade också fixat barnvakt
så vi bestämde att Henny och kompisen fick fixa det mesta själva med hästarna när de kom hit.
 
Jag tog mig i alla fall ut till stallet när de kom.
Iklädd thermooverall
(jag frös som sjutton den dagen eftersom jag inte kunde vara i rörelse)
satt jag på en pall i stallet som en pacha och delade ut order om vad tjejerna skulle göra.
Shit vad hemskt det var!
Man är ju liksom van att vara aktiv och kunna delta i allt
och nu satt jag bara där och sa vad andra skulle göra.
Jag kände mig som en slavdrivare.
 
Hur som helst så blev Daisy instoppad i en box
och Chanelle hämtad i hagen,
så långt gick allt som en dans.
Men vid lastningen var väl inte Chanelle riktigt med på noterna,
hon gick in i transporten flera gånger
men kastade sig ut igen,
innan hon bestämde sig för att hon skulle vara kvar därinne.
 
Resan hem till nya stallet gick bra
sedan fick Chanelle gå ihop med lille Ferarri förasta dygnen.
 
 
I hagen bredvid gick Da Capo och Svarten.
Så de kunde hälsa på varandra över staketet.
 
 
Varken Henny eller jag ville att Chanelle skulle släppas in till Da Capo och Svarten
eftersom Chanelle är Da Capos "fru" och att han då troligtvis skulle bli elak mot Svarten.
I går kom vi överens om att Da Capo ska gå själv i den hagen som Chanelle och Ferrari gick i
så Henny kan ha sina hästar tillsammans i samma hage.
Da Capo är ju bara hos Henny tillfälligt,
så det gör inget att han får gå själv den tiden
och den hagen han ska gå i är inte tillräckligt stor för att den ska räcka till att föda två hästar en hel sommar.
Dessutom blir han nog extra glad åt umgänget med Henny
när han inte behöver skiljas från några hästkompisar när han ska utbildas.
 
 
Nu sedan några timmar går Chanelle med Svarten och Ferrari.
Ihopsläppet gick jättebra
och Ferrari låter hälsa att Chanelle är hans tjej,
för det var han som gick med henne först ;-)
 
Alla foton är tagna av Henny
och jag har ärligen stulit dem av henne ;-D
 
*****
 
Jag är fortfarande yr,
men det blir bättre och bättre i alla fall.
Förutom just nu när det har snurrat till lite mer igen...
 
Att sitta i soffan med stöd för huvudet är det bästa,
då gör man inte en massa ofrivilliga huvudrörelser som snurrar till tillvaron.
Ute har solen skinit mest hela dagen
och jag tycker lite synd om mig själv att jag sitter här och inte kan mycket annat.
 
Kristallsjuka kallas det visst,
det här jag råkat ut för.
Det brukar gå över på några dagar upp till en vecka för det mesta.
Jag irriterar mig på att jag var tvungen att sjukskriva mig i går och i dag,
jag gillar inte att behöva vara hemma från jobbet.
På något lustigt vis tar jag det som ett personligt nederlag
men det är väl för att jag så sällan är så dålig att jag behöver vara hemma,
jag är inte van helt enkelt.
Nu har vi ju dessutom en jättebra vikarie sedan en tid tillbaka,
hon ska jobba i sommar så det är egentligen bara bra för henne att få jobba några dagar då och då
nu innan det är dags att börja jobba på allvar.
Så varför klagar jag?
 
*****
 
I dag är det fredag och vägdag
men jag glömde väga mig innan frukosten,
så jag får göra viktinlägget i morgon i stället.
 
Ha en bra fredag allihopa!
 
 
 

Chanelle

Som ni vet så har vi ju alldeles för många hästar.
Ett antal behöver säljasför att vår hästhållning ska ge lite glädje också
och inte bara en massa arbete.
 
Nu äntligen börjar saker falla på plats.
Vi har en plan!!
 
I morgon kommer Daisy hem igen,
hon är nu inriden av Henny (och Viktoria)
så det är bara för oss att förvalta det tills vi hittar en köpare till henne.
 
Till Henny åker istället Chanelle.
Hon kommer att vara hos Henny länge.
Varför?
 
 
Chanelle var mitt drömföl när hon föddes.
I det läget var planen att hon skulle bli ett av våra stamston här i Skogalund.
Jag är ju färgnörd som många av er vet
och i och med att Chanelle föddes så blev alla mina drömmar uppfyllda.
Hon har en superstam
och hon är ett sto som är isabell.
Vad mer kan man begära?
 
 
Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Jag erkänner villigt att det här med uppfödning inte är min grej,
jag har inte tid och ork att göra det fullt ut
så då är det ingen idé att hålla på.
 
Vi har nu sålt de flesta av våra uppfödningar
men Chanelle,
som föddes första året är inte såld.
Hon har inte ens varit till salu,
jag har bara inte kunnat förmå mig till det.
 
 
När Henny och Viktoria var här förra helgen
så sa Viktoria något om att Henny tycker att Chanelle är såå fin
och när Henny och jag pratade förra måndagen så stod det hela snart klart för mig,
Chanelle ska bo hos Henny!
 
Jag vill inte sälja Chanelle
men jag har inte tid och ork att vara hennes alldeles egna matte,
Henny vill inget hellre än att ha Chanelle som sin,
jamen då är det ju klart!
Chanelle flyttar till Henny!
 
Jag är så otroligt glad över det här!
Frågan är vem som är mest exalterad, Henny eller jag?
Högsta vinsten drar i alla fall Chanelle herself ♥
och det är ju det som är det viktigaste!
 
 
Så i morgon börjar en ny era i Chanelles liv.
Jag är övertygad om att hon kommer att bli nöjd med den,
såklart blir det kanske lite ovant i början, så är det ju när man byter miljö
men jag vet att det här blir jättebra för henne
och det kommer hon också att märka.
Dessutom blir hon ju inte direkt omgiven av främlingar,
även om Daisy åker ifrån Henny i morgon
så finns det ju fortfarande tre hästar från Skogalund kvar där.
 
Åååh vad det här känns bra!!!
 
 

Stackars Lillprins Bus!

Nu är det gjort!
Nu har lilla Blundur genomgått det obligatoriska "mandomsprovet".
 
 
 Vi hade en ny veterinär i dag,
Bitte heter hon och hon är privatpraktiserande
i vanliga fall brukar vi anlita Veterinärstationen i Borensberg
men eftersom Agneta alltid har Bitte och är jättenöjd med henne
så kände jag att jag ville prova henne jag också.
Hon har egna hästar, så hon är en riktig hästmänniska
och hon driver dessutom en seminstation.
Dessutom är hon mycket billigare än distriktsveterinärerna ;-)
 
Agneta och jag passade på att anlita henne på samma gång,
vi visste inte om det skulle bli billigare framkörningsavgift
när hon hade två kunder i Långskogen
men några kronor billigare blev det :-)
 
Blundur fick en coctail av tre olika preparat,
bara en liten dos eftersom han är så liten och ung
men den dosen var mer än tillräcklig,
han däckade fullständigt...
 
 
...det gick inte att hålla honom på benen.
Så det fick delvis bli en liggande kastrering.
Ena pungkulan funkade jättebra att ta när han låg
men den andra gick och gömde sig i buken.
Vi fick vänta både länge och  väl på att den skulle åka ner till sin vanliga plats
så det skulle gå att ta bort den också,
men när det äntligen hände så började Blundur vakna så pass att vi kunde hjälpa honom upp på fötter
så då blev resten av kastreringen stående som brukligt är.
 
Blundur låg precis under Naskurs boxdörr
och Naskur var verkligen intresserad av vad som hände där nere.
 
 
Han "var" i Minous huvud mest hela tiden.
 
När Blundur äntligen började piggna till,
efter ungefär fyra timmar
(jämfört med någon timme som det vanligtvis brukar ta)
släppte vi ut hästarna i hagen igen.
(Ja alla hästar var inne och höll Blundur sällskap hela tiden,
vi ville ju att han skulle känna sig så lugn och trygg som möjligt.)
 
I hagen väntade en ny hösilagebal
som hästarna kunde hugga in på.
 Blundur åt som vanligt och det kändes så skönt.
 
 
Jag hoppas att han inte går ner sig för mycket nu efter kastreringen,
han har ju inget extra hull att ta av.
Vi får nog ge honom lite kraftfoder nu ett tag
trots att de har både gräs och hösilage,
för säkerhets skull.
Jag är så glad över att han inte är lika tunn som Naskur var som ettåring
och jag vill inte att han ska gå ner ett enda gram egentligen.
vi hade ju jättejobbigt med att få upp Naskur i normalvikt
och jag har ju ingen aning om hur lätt eller svårt det är att få Blundur att öka i vikt
om han skulle gå ner.
 
För en timma sedan var jag ute på en motionspromenad,
då såg jag att hästarna hade gått ner till grannens hage
och gick och betade där.
Även Blundur gick och betade och det kändes skönt i mitt mattehjärta.
 
Bitte sa att det är ovanligt att så här unga hästar
svullnar massor eller får komplikationer
av kastreringen.
Så jag hoppas att även Blundur ska klara sig från det!

I Dag Gäller Det!

Håll gärna tummarna i eftermiddag att allt går bra
för då blir lille Blundur av med sin mandom.
 
 

Väldigt Vikt(iga) Besked ;-)

Från och med den här veckan har vår lilla grupp utökats med ännu en medlem,
nämligen Hanse!
För att använda snälla ord
så kan man väl konstatera att han behöver den här gruppen lika mycket som jag
(eller ännu mer).
 
Han är inte mogen att berätta vad han väger
så vi kommer bara att redovisa hur mycket han förhoppningsvis går ner.
I dag var det invägning och om en vecka får vi se om han minskat något i vikt.
 
För egen del är jag jätteglad,
jag har gått ner till 61,4 kg
alltså en minskning med 4 hg!
Äntligen är jag snart nere på den vikten jag legat på oftast det senast halvåret eller så.
 
Det där med att försöka börja motionera har gått sisådär,
men de två senaste dagarna har Hanse och jag promenerat lite.
Vi har börjat med att gå "Långskogen runt"
det är 2,5 km.
Vi gick i (enligt mig) maklig promenadtakt
Hanse som är i väldigt dålig kondition fick bestämma tempot.
 
 
Så här trött var han efter att han kommit innanför grinden ;-)
 
 
Där låg han som värsta maratonlöparen och var helt förbi av trötthet.
Men i dag gick det bättre
vi gick samma sträcka på två minuter kortare tid
och han klarade att stå upp efter att han hade kommit "i mål".
 
 
Minou och jag är övertygade om att det berodde på att han valde att gå med skor på fötterna i dag,
i stället för med gummistövlar som han hade i går.
Hanse själv är övertygad om att han har fått bättre kondition!
(Har jag någonsin nämnt att jag älskar den där tokstollen?)
 
Nu har jag jobbarhelg
så jag kanske kommer att vara lite frånvarande från bloggeriet.
 
Jag hoppas att ni andra
oavsett om ni är lediga eller jobbar,
får en jättebra helg!
 
 

Mera Höhäck!

I dag är det Valborgsmässoafton!
Dessvärre trodde jag mer än halva dagen att det var skärtorsdagen...
Ibland kan man ju undra hur det står till!
 
Valborgsmässoafton är en sån där kväll
när man tar med sig alla sina barn till något ställe där det är eld och fyrverkeri.
Man åker dit i god tid,
för man vill ju inte riskera att missa när elden tänds.
Barnen brukar roa sig med det ena och det andra,
själv är man oftast rätt frusen och så småningom uttråkad den där timmen eller en och en halv
som man väntar på att elden ska tändas.
Till slut tänds ändå elden.
Phu, vad skönt!
Nu är första väntan avklarad.
Kvar är bara väntan på att fyrverkeriet ska sätta igång.
När det har börjat mörkna startar även det,
nu är det roligt och spännande i fem tio minuter.
Sedan är det dags att dra sig hemåt,
ännu en Valborgsmässoafton är till ända.
 
Låter jag pessimistisk?
Det kan bero på att det skiljer 20 år på mitt äldsta och mitt yngsta barn
så jag har tillbringat många, många Valborgsmässoaftnar med mina barn vid olika eldar.
Antagligen långt många fler än medelsvensson som har två barn födda med två års mellanrum,
det låter som rena rama barnleken för mig.
 
Men jag måste erkänna,
jag tyckte om det!
Men nu när jag inte längre har några barn att åka iväg med för att fira Valborg
så är jag väldigt nöjd och belåten med att stanna hemma.
Att vara hemma är trots allt det bästa jag vet :-)
 
Jag var bara tvungen att fota hästarna vid höhäcken i dag igen.
Nu har silagebalen sjunkit ihop och liksom brett ut sig åt sidorna.
Hästarna verkar välja att äta uppifrån
i stället för att äta från sidorna som de faktiskt skulle kunna göra nu om de ville
och de är ganska duktiga på att fixa så de har en bädd av hösilage runt häcken,
där ser man dem ligga och sova lite nu och då
tydligen är det extra skönt att sova i maten.
 
 
 
Blundur fäller äntligen riktigt ordentligt
han ser verkligen maläten ut på vissa ställen.
Men på andra ställen ser han riktigt läcker ut,
det är där man ser både den nya sommarpälsen och den gamla vinterpälsen bredvid varandra.
Som här i virveln till exempel.
 
 
Så många olika färger som blandar sig lite hur som helst,
jättefint tycker jag.
 
Jag hoppas att ni alla haft en fin Valborg!
Själv är jag mycket nöjd med min.
Ha det så gott tills vi hörs igen!

Inte En Dag För Tidigt!

Är man inte lite konstig om man har två höhäckar
men inte använder någon av dem?
 
Ena höhäcken har jag visserligen använt till att sätta fast hönäten i,
i Týrs och Gäddans hage.
Förut.
För länge sedan.
Det var innan Lilleman flyttade in hos dem
men det funkar inte med hönät för honom
då skulle han få i sig alldeles för lite mat.
 
Så sedan i november eller så,
har jag inväntat den rätta feelingen ;-)
för att flytta höhäcken till den hagen den skulle göra bäst nytta i.
I helgen infann den sig!!
Sent omsider...
 
 
Redan i dag efter bara några dagar
ser jag att det går åt mycket mindre hösilage
än när man inte har någon höhäck.
Pållarna kan ju inte sprida ut den och inte ligga i den....
visserligen är det två hästar färre i hagen nu,
men ändå.
,
 Så Marianne, du hade alldeles rätt i att det var heldumt att inte använda de höhäckar vi faktiskt har ;-)
 
Det enda jag känner mig lite tveksam till med våra höhäckar är att de inte är öppna uppåt,
kan det orsaka att hästarna får ont i nacken eller ryggen av det, tro?
Jag har märkt att Da Capo och Karat,
fast det var när de var bebisar,
blev gråa i manen av den översta vågräta "spjälan"
och det är det som gjort mig lite konfunderad.
Vad tror ni?
 
*****
 
I morgon börjar vår helg.
Hanse har tagit ledigt och sedan är han ledig torsdag och fredag också,
sedan när riktiga helgen börjar
då jobbar jag
men det gör ju inget när vi får nästan tre hela dagar tillsammans innan det.
 
Tills vi hörs igen,
ha det så gott allihopa!

Jag som skriver den här bloggen heter Nina. Jag är gift med Hanse. Vi har en gemensam dotter som heter Minou och ett helt gäng barn som bara en av oss är biologisk förälder till: Cindy, Therese, Oliver, Niki och Joline. Ett antal barnbarn har vi också hunnit få, en hel liten drös faktiskt :)

Vi bor på en liten gård i Långskogen utanför Motala i Östergötland. Här bedriver vi uppfödning i liten skala av New Forestponnyer. På gården finns också tre islandshästar och till sommaren 2013 hoppas vi på att få vårt första islandsföl.

Välkommen att ta del av vår vardag, såväl om vårt hästliv som vårt övriga liv.


RSS 2.0